Ni vet hur det är med den där lilla men viktiga tidsramen man har på fredagkvällar? Den där som man vikt åt varandra? Den där som, när veckan är slut och alla måsten är gjorda, alla barn lagda, och allt lugnt, man skall ägna åt romantiken och kärleken och samtal och ljuva blickar och kanske ett glas vin?

Då brukar vi oftast titta på På spåret.

Men igår kväll tänkte vi annorlunda. Vi tänkte att vi skulle satsa på OSS. På oss som vuxna – som par – som människor i en relation. Som folk som behöver få berätta saker för varandra och prata ut ordentligt. Få lite tid att vara vuxen med varandra.

Så sagt och gjort. Med varsitt vinglas i handen satte vi oss i vardagsrummet och bara var. Bara pratade. Jag kan säga att det kändes skönt. Det fanns många saker att tala om.

Mer specifikt så tillbringade jag kvällen med att prata om skillnaden mellan framhjulsdrift och fyrhjulsdrift medan M pratade om traktorer han ville köpa. Ingen av oss hade tid att lyssna på vad den andra sade direkt.

När vi släckte lamporna i köket och gjorde klart allt innan vi gick och lade oss sade M känslosamt:

-DET kändes skönt att få prata om.

-Ja sade jag. Det var många saker jag burit inom mig ett tag.

Vi log ömt och kärleksfullt mot varandra medan jag funderade på om vi borde säga något intelligent om traktorer, och M funderade på om han borde säga något intelligent om framhjulsdrift, men båda avskrev idén som orimlig. Förutom de stora dragen i den andras presentation hade vi ju liksom ingen aning.

Och det faktum att en sådan kväll inte alls föranleder en depression eller nåt sånt hos någon av oss utan att båda går och lägger sig nöjda är ett tydligt tecken på att vi har en bra relation.

Tror jag.