Idag på väg från dagis förmanade E mig att vara försiktig och akta mig så att jag inte skulle halka på isen.
Som jag varnar henne flera gånger om dagen för olika saker som är höga eller svåra eller branta eller olämpliga att hoppa från.
Det är en sådan där händelse som är större än sig själv. Den rymmer så mycket mer än självständighetens begynnelse – det är en bekräftelse av en ömsesidighet i relationen – det är ett bevis på förtänksamhet – det är en bild av ett barn som kan känna oro och omsorg.
Som vuxen känner man en märklig blandning av ömhet och av att vara totalt uråldrig.
Vilken dag som helst startar E sin egen blogg: ”Att bli mamma till sin mamma”.
2 svar till “Övergångsrit”
Häftigt, och mycket (o)roande text:) Lustigt också att jag var nära på att kommentera ditt förra inlägg med att ”börjar hon inte snart bli lite väl mammig”:) Alltså mammig -mammig, ja du fattar…
Det är en härlig ålder! Vår T berättade igår att hon ”tagit hand om barnen” på förskolan när fröken S skulle gå hem. Jag pratade med fröken idag som berättade att T hade frågat ”ska du inte gå hem?” och när S svarade att andra fröken måste komma in först så att någon kan ta hand om barnen sa hon ”jag kan ta hand om barnen så du kan gå hem!” 🙂