Konsten att kompromissa med en nästan-treåring:
E: Jag vill inte gå till bilen!
jag: Men vi skall åka hem. Du kan klappa katterna hemma!
E: Och du kan bära mig.
jag: Till bilen.
E: OK.
jag: OK. (skakar hand)

Konsten att kompromissa med en sexåring:
A: Jag HATAR att städa.
jag: Men om vi läser saga efter städningen?
A: Men det gör vi ju jämt. Jag vill ha något roligare!
jag: Men om jag läser en saga MEDAN du städar?
A: MEDAN jag städar? Hmm. Det låter roligt. Men också en saga efteråt.
jag: Absolut. (skakar hand)
A: Då KÖR vi!

Konsten att kompromissa med en åttaåring:
S: Jag VILL inte göra matteläxan!
jag: Men hur skall vi göra då då?
S: Jag kan göra hälften nu och hälften sedan.
jag: OK. Hur mycket är hälften?
S: Hmm… det är trettiotvå tal. Så hälften blir… sexton tal.
jag: OK. Då kan du göra hälften nu och sedan åtta tal till efter maten.
S: Då blir det åtta tal kvar. Då kan jag göra hälften av dem ikväll och hälften imorgon bitti.
jag: Hur många tal blir det imorgon bitti då?
S: Tre.
jag: Nej. Tänk efter.
S: TRE. För ett av talen var: Vad är hälften av hälften av hälften av trettiotvå. Så! Det har vi ju redan gjort.
jag: Och det blev…
S: Fyra förstås. Jag är inte dum.
jag: OK. Så då kör vi så då.
S: Jepp. (skakar hand)

Konsten att kompromissa med en nioåring:
H: Jag vill ha jättemycket pengar.
jag: OK. Då kan du få hjälpa till med-
H: Jag vill inte hjälpa till med saker. Jag vill bara ha jättemycket pengar.
jag: OK. Det är ju svårare.
H: Jag kanske kan SLUTA göra vissa saker för att få pengar.
jag: Vad menar du? Låta bli att göra något som du gör nu och så får du pengar?
H: Ja!
jag: Eh… kan du tänka dig att låta bli att inte hjälpa till att tvätta bilen?
H: Låta bli att inte hjälpa till… men då gör jag ju något.
jag: Ja.
H: OK. Om jag får JÄTTEMYCKET pengar.
jag: Hur mycket är jättemycket?
H: Så mycket att det räcker till Spotify.
jag: För hur länge då?
H: Vadå för hur länge då? För hela Spotify.
jag: Vill du äga hela Spotify? Då måste du nog göra mer än att hjälpa till att tvätta bilen.
H: Som vadå?!
jag: Vi kanske kunde ha ett lite mer realistiskt mål.
H: Som vadå?
jag: Som att betala Spotify någon månad eller så?
H: Då kan du tvätta bilen i en automat i så fall!
jag: Men då går ju alla Spotifypengarna åt.
H: Men!
jag: Så?
H: OK. Men då vill jag ha Spotify i en månad.
jag: Och då vill jag ha bilen dammsugen inuti också.
H: Och så får jag Spotify innan så att jag kan lyssna på det medan jag städar.
jag: OK (skakar hand)… men vänta. Din prenumeration har ju inte gått ut än. Eller?
H: Eller så lovade du just mig att få Spotify INNAN jag städar din bil. Vi sade inget om HUR lång tid innan! Ha!

Konsten att kompromissa med en äkta man
jag: Jag vill inte gå till veterinären imorgon. Det är så jobbigt för Elis skäller så mycket på alla andra djur i väntrummet.
M: Hm. Och jag jobbar då.
jag: Jag kanske skulle gå om jag fick någon slags belöning.
M: Du kan få med dig godis.
jag: Jag äter inte godis.
M: (tålmodigt) Godis till HUNDEN alltså. Så att han är glad och nöjd.
jag: Men alltså – det var roligare när jag trodde att – skall inte jag få något?
M: Du kan få… massage?
jag: Nä.
M: … jag diskar och lagar mat?
jag: Nä.
M: … inte…
jag: Jo.
M: Men jag vill inte!
jag: Jag vet. Men jag skall ju sitta i veterinärens väntrum. Med ELIS.
M: Jaja.
jag: Ha!
M: Men jag gillar det inte.
jag: Men du jobbar imorgon så du måste!
M: Jaja.
jag: Hahahahahaha!
H: (kommer in) Vad är det?Varför ser pappa så sammanbiten ut?
jag: Han har just lovat att sjunga ”jag älskar min lilla fru”-sången iförd sin påskkanindräkt.
H: Va?!
M: Hallå där.
jag: Nejdå. Men han har telefonförsäljarjour. Nästa gång telefonförsäljare ringer så måste han prata med dem.
M: Det verkar inte riktigt lika farligt längre jämfört med det där med sången och dräkten.
jag: Vad bra älskling. Varsågod.
M: … Tack.

Man vet att man vinner en kompromiss om ens man både tar hand om telefonförsäljare OCH säger tack för att han får göra det. (skakar hand) (med mig själv)