En del påstår att alla våra val – medvetna och omedvetna – speglar vår personlighet. De ord vi väljer – de kläder vi bär – de bilder vi omger oss med – de filmer vi ser om – de sånger vi går och nynnar på. Allt.

Jag vet inte.

Men när E vaknar klockan fyra på morgonen och väcker mig  och kallar mig till sin sängkant enbart för att sjunga två rader för mig, så blir jag lite glad när hon på något sätt lyckas fånga in, inte bara sin egen, utan varje treårings personlighet, i just de låtrader hon väljer att framföra.

Så – med ett vibrato av omedveten självkännedom – sjöng hon:

Blinka lilla stjärna där 
annars tar jag dig. 

Den kortaste och effektivaste beskrivning av hur treåringar ser på universum som jag någonsin har stött på: allt skall underhålla dem. Or perish.