I min släkt har vi alltid observerat långfredagen som en dag som skall ha en viss tyngd; en viss känsla av desparation.
I min fars ungdom innebar detta att man inte gjorde något. Inga kompisar, inga telefonsamtal och inga lustifikationer. Säkert ingen tv.
I min nya familj, nu, innebär detta att jag stillatigande stoiskt emotser att se samma youtubevideo med David Lindgren som sjunger ”Skyline” tills hela S:s själ förvandlas till en tonartshöjning.
Det kommer att bli en lång dag. Men det skall det ju vara.
8 svar till “Until we see the break of day”
Här börjar vi dagen med att sonens rum är fullt med översovande kompisar. En stund senare knackar grannens lilla tjej på dörren och kommer in med nya hundvalpen. Middagsgäster ikväll och full fart på städningen dessförinnan. Minns också min barndoms långfredagar som en mkt stillsam historia. Rätt nöjd med hur den här börjar
Oj oj! Förstår att tålamod krävs :-).
Hoppas ni har det riktigt bra!!
En lång dag med tyngd och massvis av chanser.
🙂
Ja, en lång dag..
Vill bara försynt påpeka att din fars tid också är nu, men du refererar förstås till hans barndom och på den tiden var det som du skriver. Åtminstone hos mig 😉
Tonartshöjning for the win!