Jag jobbar borta i helgen. Lite dumdristigt sade jag till barnen att de fick ringa när de ville. Efter typ tio samtal igår kväll styrde dock M upp det hela lite grann – och de fick ringa under mina lediga tider bara. Mitt under själva arbetet i förmiddags ringde A ändå.

A: Hej mamma. Pappa sade att vi inte fick störa dig förrän i eftermiddag, men det här är liksom… ja… speciellt på något sätt. Är det OK?

jag: Tja. Jag är liiiiite upptagen. Vad är det?

A: (dramatisk tystnad)

jag: Vad ville du, grabben?

A: Jag vet inte om du orkar lyssna på det.

jag: Vad är det?

A: Jag vet inte om det kanske inte är så – förlåt att jag störde dig.

jag: Men… vad är det?

A: Alltså det kanske inte är så bra att säga över telefonen.

jag: Vad ÄR det? Jag blir lite orolig..

A: Pappa sade att du hade viktiga saker att jobba med och då kanske jag inte skall säga sådana där saker som gör dig ledsen.

jag: Får jag prata med pappa?

A: Nej! Nej  och nejnejnejnejnej. Det går – inte bra just nu.

jag: Varför inte det?

A: Det… öh… det går inte just nu.

jag: Vad gör han då?

A: Eh… hmm… det är… det går inte att prata med honom.

jag: A! Vad är det som har hänt?

A: Jag kan inte. Jag borde inte. Jag..

jag: Berätta nu!

A: Men om du verkligen orkar lyssna.

jag: Ja.

A: Jag vet inte. Jag kanske inte borde.

jag: Säg det bara.

A: OK. Om du vill veta.

jag: Det vill jag.

A: Om du är SÄKER på att du inte blir ledsen. Eller arg.

jag: Säg vad det är bara.

A: Jag vill bara att du inte skall bli ledsen eller sur eller så.

jag: Då får du berätta vad det är. Gärna nu.

A: OK. (tar sats)

(Paus)

A: OK. (dramatisk tystnad)

jag: A…

A: OK. (fem sekunders tystnad) Laddningssladden till surfplattan är borta.

jag: OK.

A: (dramatisk tystnad)

jag: Och jag kunde inte prata med pappa för att….

A: För att han vet inte att jag har ringt dig.

jag: Ah.

A: Vet du var den är?

jag: Den ligger i fordralet i en liten genomskilnig plastpåse.

A: Hade du berättat det om jag hade ringt upp och bara frågat?

jag: Va? Vadå? Ja såklart.

A: Aha. Men det visste ju inte jag. Jag trodde att det inte skulle gå om jag inte var lite mystisk.

jag: OK.

A: Och visst var jag mystisk?

jag: Och är.