Ibland kan man ju tycka att moderskap borde kräva uppkörning.
Och i mitt fall kan man tycka att moderskap borde kräva körkortsförnyelse var femte år eller så.
För igår när E tog fram sina målarfärger började jag snurra och ta fram ett plastglas vatten och en massa tidningar och papper och pensel och grejer. Totalt onödigt. Sånt behövs inte när man är nästan tre år.
I fyrtiofem minuter roade hon sig med att ta ut målarfärgerna ur behållaren och stoppa tillbaka dem.
Och jag tittade på istället. Och lärde mig att allt inte behöver göras på det vuxna sättet.
Jag lärde mig det rätt ofta för sisådär fyra-fem-sex år sedan när de andra var små. Men jag hade liksom glömt bort det. Det är en rätt skön kunskap. En avspänd kunskap. En carpe-diem-kunskap.
Och trots allt det ger den en det viktigaste resultatet av målarfärgsmålning som finns.
Fem smutsiga små fingrar på en smutsig liten hand.
6 svar till “Inte utan min dotter”
Hela livet är en uppkörning tänker jag.
🙂
Det där hade kunnat bli fin graffiti, men det går väl fler tåg:)
:-), verkar vara härligt att ”smörja” in fingrarna i färg.
=) Härligt!
(men att ha barn är en livslång övningskörning)
Underbar!