Känslans gudaflamma väcktes vid din ljusning


jag: Vad är ditt favoritord?

M: ”Våren”.

jag: Ja det är ett fint ord.

M: Vad är ditt favoritord?

jag: ”Tvättberg”.

M: Det värsta med dig är att det inte är ett ironiskt svar.

jag: Tja. Du vet. Vad kan jag säga? Det är ett bra ord. Massor av trevlig nytvättad tvätt.

M: Alltså de flesta menar smutsig tvätt när de säger tvättberg.

jag: Smutsig! Ha! Inte i våra tvättberg! Våra tvättberg luktar gott och är mjuka och sköna. Mer som böljande vårkullar än berg faktiskt.

M: Ibland vet jag inte om du existerar på riktigt.

jag: Vadå?! Du älskar ju att storstäda.

M: Jag älskar att – det är en helt annan sak. Det är bra att städa. Man tänker bra när man städar.

jag: Eller när man tvättar… jag sade just till en tjej när vi var på Valborgsbrasan –

M: (börjar skratta)

jag: Jag har inte ens kommit till poängen än.

M: Jag vet. Men det är Valborg.

jag: Öh. Obviously. Ja.

M: Jag vet inte hur du firade Valborg när du var yngre.

jag: Nä.

M: Men jag tror inte att du hade en långrandig diskussion om vilket som var sundast: att gilla att tvätta eller att gilla att storstäda.

jag: Inte vad jag kan dra mig till minnes.

M: Så det känns lite medelålders det här.

jag: Det är mer valborg med tvätt än med städ i alla fall.

M: Aldrig! Man vårstädar ju! Men man vårtvättar ju inte direkt.

jag: Men det finns en säsong för att börja hänga ut tvätt. Då doftar den ännu godare. Så mycket mer Valborg än så kan det inte bli.

M: Jaså? Men mina fina moppar har en champagnegalopp på nybonade golv.

jag: Jaha! Men min kära tvätt åker forsränning i tvättmaskinen!

M: Och super och vinglar omkring kan jag tänka mig.

jag: Min tvätt är helt nykter! Det är dina städredskap som lullar omkring som alkisar.

Paus.

M: Kan vi gå tillbaka till början av det här samtalet? Jag vill börja om.

jag: Jaha…

M: Jag vill ändra mitt favoritord.

jag: Till ”storstädning”?

M: Till ”absurditet”.

jag: Hm. Bra faktiskt. Det är ett bra ord det med.

M: Jag älskar absurditet mer än jag älskar våren faktiskt.

jag: Då måste du älska dig själv och dina storstädningar.

M: Eller kanske framför allt dig och din logik.

jag: Åh! Juste! Tack!

M: Hm.

jag: Eller. Vänta lite. Eller. Eller. Vänta lite.

M: Hm.

 

Men allvarligt. Vad finns det att hmma om? Man får ta sina kärleksförklaringar där man kan få dem.


5 svar till “Känslans gudaflamma väcktes vid din ljusning”

  1. Älskar dina dialoger med din man och dina barn! Kan man få flytta in hos er en vecka eller så? 🙂