Jag jobbade idag. H ringde mig när jag var på väg till jobbet.

H: Mamma! Alltså lyssna nu. Så här liksom: Jag blev JÄTTEARG på A. För vi satt och kollade på tv. OK? Och så sade jag ”gå upp och hämta laddaren till surfplattan A” och då ville han inte det.

jag: Men – öh – han måste INTE göra allt som du säg –

H: Men alltså LYSSNA mamma. Så då vägrade han och då blev jag arg och sedan kom jag att tänka på ”vad skulle göra att mamma blev stolt över mig nu?” och då bara –

jag: (rörd) Åh! Så du –

H: Ja! Alltså då fick jag E att gå och hämta den istället. Smart va? Så behövde jag inte vara arg på A! Du vet hur du säger åt mig att jag inte behöver vara sur på honom jämt och så?

jag: Mm. Men du kanske inte borde –

H: Och E blev jätteglad över att få hjälpa mig! För hon älskar mig. Visst var jag smart?

jag: Ja… smart var du ju. Men –

H: Och så visste jag att du skulle bli glad.

jag: Hm. (paus) Men varför  –

H: Vadå? Varför skulle du bli glad?

jag: Ja..

H: Men mamma. Kom igen nu. Alltså var ärlig.

jag: Ärlig?

H: Varje gång vi träffar morbror S så bestämmer liksom du över honom.

jag: Va? Nä!

H: Jo du bara ”mitt kaffe tog visst slut” och då bara vips är han uppe och hämtar nytt kaffe till dig.

jag: Va??! Nej! Det är inte jag som bestämmer! Det är ju bara för att han är så snäll!

H: Och för att du är hans STORASYSTER.

jag: …

H: Storasystrar typ bestämmer. Det vet alla.

jag: …

När jag har varit tyst tillräckligt länge lägger hon på. Hm. Nu får jag väldigt stor lust att ringa min bror och fråga om det stämmer. Eller kanske inte.

Jag vill bara fråga honom ifall han tänker svara att jag inte brukar bestämma över honom.

Och grejen är att om jag tvingar honom att svara att jag inte brukar bestämma över honom så har jag liksom helt motbevisat hela idén.

Hm.

Jag måste alltså få honom att säga det helt frivilligt.

Hm.

Nåja.

Äsch.

Vi storasystrar älskar utmaningar. Jag skall nog komma på något.