Hemma igen. Huset är vackert i vårsolens glans. Vitsippor och blåsippor och tussilago. Mina föräldrar som ler och vinkar. Och så – som i slow motion – som i bakgrundsbelyst solnedgångsslowmotion…

Fyra barn som springer emot oss när vi går ur bilen.

E: Mamma! Du kom hem mig! Jag saknar dig! Pappa! Jag älskar dig!

A: Jag kan cykla! Kolla! Jag KAN cykla! Jag har varit vaken sedan tidigt för att visa er att jag kan cykla!

H: Jag har hjälpt till massor med E. Hela helgen! Och jag har saknat er! Jag har målat en tavla till och med. VÄLKOMNA!

Och så S. S som springer emot oss med håret som en gloria  – som kastar sig i vår famn – som kramas som att han aldrig vill släppa. Och så oreserverat – från djupet av hans hjärta – väller det fram:

S: Vad blir det för mat då? MEN JAG GILLAR INTE DET!!!! Fakjo!!!!!

Ah. Hemma igen. Äntligen.