jag: (triumferande) Aha!

M: Vadå?

jag: Titta här! (visar kort)

M: (tittar) … (triumferande) Aha!

jag: Du ser! Det är det jag har sagt hela tiden!

M: Tydliga bevis!

jag: Japp! Färdigsnackat. Dags för action. Nu kör vi!

M: Öh… va?

jag: KOLLA på kortet.

M: Ja! Jag kollar på det. Och får jag säga en sak så är jag väldigt glad att du tog det där kortet. Det bevisar vad jag har hävdat hela helgen.

jag: Jaså du har hävdat det hela helgen? Ha! Det bevisar vad jag har hävdat i FLERA ÅR.

M: I flera år?

jag: Ja. Ända sedan vi flyttade hit faktiskt.

M: (lite rörd) I flera år? I förväg? Åh. Det VAR snällt av dig.

jag: Öh…

M: Tänk att du har sådan tilltro till mig.

jag: Jag har en känsla av att vi inte pratar om samma sak längre.

M: Jo!

jag: Tilltro? I förväg? Vadå i förväg?

M: Långt innan jag åt upp chokladglassen.

jag: Va?

M: Alltså i flera år. Det var snällt.

jag: Va??

M: Alltså jag åt ju upp all chokladglassen i fredags.

jag: Öh.

M: Och det här kortet BEVISAR att det inte bara var jag som åt upp den.

jag: Eh.

M: Kolla!

jag: (kollar en millimilliontedels minimikrosekund på kortet) Mm. Jättefint älskling.

M: KOLLA då!

jag: Men det här kortet bevisar ju något mycket viktigare än så.

M: VIKTIGARE! Viktigare än att jag inte gjorde slut på Ben&Jerrys?

jag: Du sade ju nyss att du åt upp all glassen!

M: Va? Öh? Nej! Kolla runt munnen säger jag.

jag: Men kolla inte runt munnen. Kolla UPPÅT. Kolla på taket. Taket är det viktigaste på hela kortet.

M: Det är ett kort på ett av våra barn. Och du vill att jag skall kolla på TAKET.

jag: Förlåt. Men allvarligt.

M: Ja?

jag: Det är ett kort på ett av våra barn. Och du kollar direkt ifall det finns spår av glass.

M: OK. Förlåt.

jag: Exakt.

M: OK. Jag tittar uppåt. På taket. Vad är det jag skall se?

jag: Det är FURU.

M: Ja. Det har varit furu alltid. Ända sedan vi flyttade hit.

jag: Och det är fult.

M: Ja.

jag: Så vi måste måla taket vitt.

M: Ja.

jag: JA!

M: Det skulle jag i och för sig kunna se bara genom att titta uppåt direkt. Jag behöver kanske inte ett foto av taket härinne för att se hur det ser ut.

jag: Men bilden bevisar hur FULT det blir. Man ser det på ett annat sätt här. Tänk dig samma bild med vitt tak!

M: Och vit glass!

jag: Glassen är kanske lite irrelevant i och för sig.

M: Vit glass är oftast väldigt god! Väldigt väldigt god. Kan vara vanilj. Kan vara vit choklad. Kan vara flädersorbet. Man vet aldrig. Inte förrän man har smakat. Det är som en liten present. Mm. Överraskning… Men det är ALLTID gott.

jag: (inte ett endaste dugg irriterad utan bara lite – jaja – ok. Visst. Lite lite lite lite pyttelite jätteirriterad. Asjättesuperbautaultrairriterad. Möjligen. Lite så.) (du skulle också vara irriterad) Mmm. (försöker fundera ut den mest dräpande formulering jag kan angående att vi kanske kan måla taket vaniljvitt)

A: (kommer in – tittar på oss – tittar på kortet) Aha!

jag: Vad?

A: Ser ni?

M: Du ser A – det var inte bara jag som åt upp –

A: Det här kortet bevisar det! E ÄR en vampyr! Det är ju det jag alltid har sagt!

M och jag tittar på varandra. Tittar på kortet. Tittar på A. Tittar på varandra igen.

Kära bloggläsare. Nu vet vi inte längre vad vi skall tro här hemma. Vad tycker du att kortet bevisar?