S. Han är liksom en liten matematiker. Samtidigt är han en liten poet.

Och ni vet hur det är. Försöker man sitta på två stolar hamnar man pladask på golvet mitt emellan dem.

Om ni inte förstår vad jag menar med det kan jag förtydliga genom att skriva vad han sade till E (som har vattkoppor) idag.

-E du har lika många prickar som det finns stjärnor i universum. Och dina prickar är lika fina som STJÄRNHIMLEN för du är så vacker. Och när en ny stjärna föds så får du en ny prick. Och ibland dör det en stjärna och då försvinner det en prick. Och då när alla stjärnor i hela universum är döda då och hela universum är dött…  DÅ! Då är äntligen dina prickar borta. Skönt va?