Mycket skall ge lycka åt många denna sommarljuva högtid. Sill – jordgubbar – folkdräkter – sju sorters blommor – nubbe – bordsvisor – midsommarstång.
Men. Det finns människor för vilka allt detta glädjefnatt ter sig artificiellt och hjärtlöst. Det finns människor som söker inre fröjd och själslig glöd på andra håll. Människor som betraktar ett o-ack-ack-ackande blomsterbehängt barn med en slags cynisk trötthet som gör ont i min själ.
Dessa människor – och jag talar förstås (som vana bloggläsare vet) om de stackars människor som förgäves förtvivlat försöker hitta älgdikter på internet (lång historia: läs den här).
För dessa av samhället alltför förbigångna individer finns en tomhet denna dag – en tomhet som inte kan fyllas av aldrig så svanslösa grodor, av aldrig så havreskärande kärestor.
Denna tomhet vill vi förstås motverka på den här bloggen, och därför står bloggen idag till tjänst med en speciell älgdikt om glada älgar.
Bloggen resonerar nämligen som så att om det behövs poesi om älgar denna annars så grådaskiga dag kanske det i ännu högre grad behövs dikter om glada älgar. Sådana dikter, känner bloggen, kan ge mening och munterhet i extra hög utsträckning.
Därför – och just för er mina vänner – presenterar bloggen stolt dagens älgdikt (som går att sjunga på melodin Visa vid midsommartid).
En älg lindar inte av olvon en krans
och hänger på hornen som hatt
Och aldrig han skrattar åt mångubbens glans
för älgen har humor så att
på älgars stand-up-klubb vid Svartrama göl
kan vitsande fnissande älgar få öl
i midsommarnatten och därtill en chans
att lockas till skrockande skratt
Där drar nån en ordvits om Blåbergets kam
så älghorn vibrerar av garv
och en får applåd när han helt utan skam
behånar polikerlarv.
Så ser du i skogen en midsommarhelg
en glittrande kvittrande fnittrande älg
då vet du att skämten från Svartrama damm
ger flyktiga lyckliga arv.
7 svar till “En lycklig älg”
Du är sanslös, helknäpp och gudabenådad!
Förresten: en frälsare med självaktning dör väl OCH UPPSTÅR IGEN? Jag vet att snacket går om att dö för våra synder men är inte en stor del av poängen med försoningen att snuva döden på sitt = återuppstå = fortsätta leva, om än efter en hastig sejour i dödsriket? Nej, jag är kanske ute och cyklar.
Underbart!!! Hahaha.
Åh du är alldeles underbar. Jag är en av dem som nog söker inre fröjd mer än något annat trots midsommaraftons glädje.
Visa vid midsommartid var den första (!) – och enda – melodi (jag vet jag är knäpp) som jag lärde mig spela på piano. Inte en fingersättning kommer jag ihåg, men nu fick den ändå extra glans 🙂
Ps. TACK för din kommentar. Just i kväll behövdes den. verkligen. Varför tvivlar vi så på oss själva ibland? (Ok jag menar varför tvivlar jag. Alltid.)
Fnissar å Dan Anderssons vägnar. Jag tror han gillar det här.
Ber om ursäkt för min bristande bildning och kryper in under skämskudden. Den kändes som hans, men det är det ju inte. Fy, på mig. Åh, andra sidan så hyser jag djupaste beundran för din begåvning. Du har tagit visa i midsommartid till en ny nivå.
LOL.
Å vad bra, hur kommer du på allt? Jag kommer att tänka på dej nästa gång jag ser en älg!