Vissa väldigt välartade barn plockar liljekonvaljer till sin mor.
Eller så har man mer den sortens relation med sina barn att de berättar godnattsaga för en.

Närmaste bestämt denna godnattsaga.

S: Mamma vet du vad? Det var en gång en mamma som inte förstod sin son. Så hon bara ”Begränsa speltiden!” och hon bara ”Ni får inte spela spel efter klockan halv åtta” och hon bara ”MÅSTE ni spela Nintendo hela tiden?” och hon bara ”Jag fattar inte hur man kan vara inne och spela wii när det är vackert väder”.

jag: Hmm.

S: Och då blev det stoooora problem i familjen för sonen kunde nämligen ha lärt sig (tittar mig djupt in i ögonen och uttalar långsamt) logisk problemlösning. Det lär man sig om man får spela dataspel.

jag: Hmm.

S: Och då en dag så hade mamman ett jättestort problem. Hon – öh – hon förstod inte hur hon skulle göra en logisk sak. Och då kunde inte hennes son hjälpa henne för att han hade inte fått spela så mycket att han hade lärt sig logisk problemlösning.

jag: Hmm.

S: Snipp snapp snut så var sagan slut.

jag: OK.

S: Mamma du vet hur vissa berättelser liksom har en slags — en grej så att man lär sig viktiga läxor om själva livet?

jag: En moral menar du?

S: Ja! Vissa berättelser har en moral! Kan du lista ut någon moral ur min berättelse?

jag: Hmm…

S: Alltså om det är svårt så kanske du behöver hjälp med din logiska problemlösning.

jag: Så synd att jag inte kan fråga dig då.

S: Men jag vet ju —

jag: Men du har ju inte fått spela så mycket dataspel att du har lärt dig logisk problemlösning.

S: Men —

jag: Eller har du det? För om du förstår moralen måste du ju ha spelat precis så mycket dataspel som behövs för att du skall kunna logisk problemlösning.

S: Men — äsch. Då kan jag inte moralen då.

jag: Vad synd. För då får vi båda vara helt ovetande om vad moralen var med den berättelsen.

S: Hmm.