Idag var en stor dag. Vi firade S:s kompis O som han varit bästvänner med ända sedan dagistiden.

Anledningen till firandet är en källa till sorg för S. O kommer att byta skola. Hans föräldrar har valt en jättebra skola åt honom men den är inte samma som S:s skola längre. S grät länge när han fick reda på det och när han hämtat sig något sade han att han ville göra ”en rolig dag” för O ”för att tacka”.

Så idag kom tackstunden för mångårig och god vänskap.

S hade gjort en skylt till O – Det stod O:s namn tusentals gånger. Det var ett hjärta och så stod det – det enda ordet som inte var O:s namn: ”Tack”.

Det blev S och O och deras småbröder samt E och O:s mamma och jag. Vi drog till Modelljärnvägens hus och det var så enormt lyckat – så jättekul att faktiskt få köra tågen – att O inte ens hann äta sin glass. Detta är nog det högsta betyg någonting kan få.

De har haft en bra vänskap i alla år. O har hjälpt S när han varit blyg och S har hjälpt O med sådant som han tyckt var krångligt. Idag firade båda killarna genom att prata om sin vänskap vid flera gånger: O ville hålla S i handen ”eftersom det faktiskt är han som är min vän” och S förkunnade högtidligt – som om han höll ett tal – att av alla hans vänner är O den som han aldrig har bråkat med ens en endaste liten gång.

Det är så att man blir lite rörd.

Vi mammor förklarade – vi har sagt det förut men vi tyckte att det kändes som att allt blev så väldigt högtidligt så vi var tvungna att påpeka igen – att man kan vara kompisar fast man går på olika skolor. Och killarna höll med. Men ändå är det lite av ”slutet på en epok” – det kände de allt. Inte full tillgång till varandra i vardagen. Det är sådant som känns – även om man alltid kan ringa och alltid kan umgås ändå.

När själva utflyktsdelen var över och vi var på hemväg lärde O högtidligt ut den hemliga kunskapen om hur man känner igen en Audi till S. ”Det är fyra ringar som sitter ihop längst fram och längst bak på bilen” viskade han. Och S kontrade med att tala om för O att det egentligen är väldigt enkelt att tala engelska: ”Man säger bara ”wah” istället för ”va” och ”ter” istället för ”ten” och så har man sagt ”water” istället för ”vatten””.

De nickade nöjda mot varandra och log i samförstånd.

Nu har de gett varandra verktygen. Vardagen utan varandra kommer att fungera.

Och inte ett öga var torrt hos den här mamman iallafall.