Att vara förälder innebär att vara en sucker.
De knäppaste saker griper tag i en.
Det finns en serieteckning där en mamma står och håller en handkonsoll som hon uppenbarligen tagit av sina barn av någon anledning. Barnen – två pojkar – säger: ”Jävla kärring! Ge oss vårt spel!” respektive ”Just det! Kärring!” och mamman tänker ”Åh! De är sams! Vad härligt!”
På allvar. Inget skämt. Sådana är vi. Precis så lättrörda.
De kan hata oss – spelar ingen roll. Men om de älskar varandra. Då. Då – tja – vad oss föräldrar anbelangar sjunger änglar serenader i himlen och skuttande små amoriner delar ut rosa maränger. Den typen av stämning. Som om alla uddastrumpor plötsligt hittade sin rätta partner. Som om maten lagade sig själv en dag. Som om bilen fick mer bensin när man körde istället för mindre. Som det skulle vara ifall man kunde – verkligen kunde på riktigt (alltså inte försök med hjälp av frysboxen utan på riktigt) – spara sommarsmaker till vintern. Den grejen. Så är det för oss föräldrar när barnen är sams.
Sådana saker som när E väcker H genom att slå henne i huvudet med en blomkruka och H vaknar – skjuter håret ur ögonen, tittar på sin lillasyster, och säger med all den ömhet bara en storasyster kan frammana efter hjärnmisshandel före frukost: ”Åh vad du är gullig i ditt nya nattlinne!”
Eller när A och S sliter i samma Nintendospel – som dödliga fiender – tills en av dem säger den magiska syskonkärleksformeln ”vem fes nyss?” och båda plötsligt skrattar och tumlar omkring som små kattungar.
Eller när H håller på att reta A på skolgården och någon annan stämmer in och H plötsligt byter sida från ”retsamma storasyrran” till ”rasande furien” och attackerar den ytterst förvånade stackaren som gör vad H nyss gjorde själv.
Eller som när S och E har grälat i bilen hela vägen till lekplatsen om vem skall få gunga på den bästa gungan och sedan överträffar varandra i artigt avstående av favoritgungan för den andras skull.
Sådana saker.
Att vara förälder är att vara en sucker.
Men någon enstaka gång innebär det att vara en sucker med rördhetstårar i ögonen.
2 svar till “Syskonkärlek”
Önskar att ALLA läste allt du skriver, det är UNDERBART, kul, spännande, sant, ärligt, roligt, klokt….. för att bara nämna något…. Tack!!!
Tack vad snäll sagt Anna!