Igår skulle det ha varit orkan här, så den styv kuling som dök upp, och röken från miljarders vilda regndroppar, allt det som faktiskt blev, kändes så jämförelsevis odramatiskt på något sätt.

Men vi förberedde för storm. Och vi tyckte nog att vi tillbringade hela dagen med att prata om stormen. Men kanske inte tillräckligt stor del av dagen ändå.

För imorse pratade A i telefon med en kompis.

-Alltså det är så mystiskt. Ett mysterium. Igår skulle det ha kommit hit en tant som hette Simone och alla vuxna var typ rädda för henne. Så vi tog in ved, ifall vi skulle behöva BRÄNNA UPP henne. Och vi hällde upp massor av vatten för att hälla på henne när hon kom så att hon skulle bli rädd. Och vi laddade alla ficklampor, för man måste kunna lysa RAKT in i hennes ögon för då blir hon rädd. Och mormor tog fram köttbullar, för att vi skulle kunna kasta prick på henne från altanen. Men – hon kom inte. Jag vet inte varför. Det kanske blåste för mycket.