Med en juste Gryffindorhalsduk slår man hela världen med häpnad. 

Tio år har jag haft dig hos mig, H. Och jag vet inte riktigt hur jag skall uttrycka det, det är för stort och vackert för mina ord.

Men det första året var ett år av oro, rädsla för att även du skulle försvinna ifrån oss på något sätt. Så nära till tårar och ömhet. Så mycket kärlek och så mycket rädsla.

Det andra året var ett år av kaos, du fick en lillebror och lade grunden till dina bästa storasysterkvaliteter. Ett år att minnas med två blöjbarn och ständig sömnlöshet, ett år av under och förtrollning och enorm trötthet.

Det tredje året flyttade vi, från att bo grannar med kyrkogården där Ansgar ligger, till att bo grannar med din farfar och farmor. Från stort till litet. Det var ett år av omstarter, av roddande.

Det fjärde året fick du en lillebror till, och som gammal van storasyster tog du tag i allt med stort ansvar och outtröttlig kärlek (det var förstås innan han regelbundet började stjäla din datortid). Och du växte till i visdom och godhet.

Det femte året var ordens år, du lärde dig läsa, upptäckte en ny frihet. Det fanns inte en bokstav som du inte slukade, inte en bok som du inte gav dig på (som Utvandrarna av Vilhelm Moberg, du bestämde dig klokt nog för att den var lite för långrandig för din smak).

Det sjätte året fick du den där lillasystern som du längtat efter, och tog full cred för att det blev just en syster. ”Det ordnade jag för jag sade till Jesus”. Och kanske finns det en speciell slags mirakel som bara exceptionella storasystrar kan fixa.

Det sjunde året blev ett år av framtandsluckor och utveckling. I skolan lärde du dig en massa mattegrejer och annat viktigt. Och så utvecklade du din fantasi och ditt skapande, ditt tålamod och din personlighet.

Det åttonde året går till historien som pysselåret, året då allt materiellt kunde bli något annat, pimpas, färgas, förses med paljetter och fylla en dittills oanad funktion. Det åttonde året kan vi kalla för Panduroåret.

Det nionde året blev ett år av att hitta sin plats och sin väg, att våga vara sig själv. Det blev ett år när du skrev mycket. Det blev också ett år när de bästa vännerna dök upp när de som mest behövdes. Ditt nionde år hade mörker, men gav ljus. Det blev vänskapens år.

Det tionde året – wow. Spotify. Mobil. Discon. Och långsträckläsning av Harry Potter, flera dagar när du bara försvann för att läsa och läsa och läsa. Jag utnämner det tionde året till Hogwartsåret och säger det igen: Med en juste Gryffindorhalsduk slår man hela världen med häpnad.

Så, kära dotter.

Det är så stort och vackert att mina egna ord inte riktigt räcker till. Så. Istället lånar jag dina egna kloka ord från imorse: ”Mamma, idag har du haft mig i tio år. Det är TIO ÅR av lycka! Bra va?”

Det är bra.

Så. Bra.