När vi har nått fram till den femte boken: Harry Potter och Fenixorden har ondskans krafter nått full styrka. Då samlar man ihop sig för att kunna kämpa det godas kamp. Det uppstår två sällskap i den femte Harry Potter-boken: Fenixorden och Dumbledore’s armé. Dumbledores armé är skolbarn på Hogwarts som förbereder sig för den strid som är oundviklig. Den gruppen leds av Harry. Fenixorden har ett flertal medlemmar som vi redan känner: Moody, Tonks, Lupin, Black, herr och fru Weasley, med flera.

Det intressantaste med de här grupperna är medlemmarna. Det är inte de coolaste, starkaste och mest självsäkra, tvärtom. Det är de som har gjort förluster, de sorgsna, de begränsade och de handikappade. Det är de som går ihop för att försöka vara de goda när allt ställs på sin spets. Det är de som kämpar och strider. Det är en svaghetens armé, på det viset.

De håller ihop. Det är där styrkan finns. De håller varandra under armarna, de står ut med mycket svårt, för varandras skull. För det godas skull.

Det här är så stort och så rörande för mig. De sorgsnas armé. De trasigas kamp. De som vaktar den låga som flämtar, nästan slocknar. De som tillsammans håller ett svagt ljus lysande. Det är de som är – det är vi som är – de som strider. Och visst, vi strider inte emot Voldemort, inte mot en inkarnation av allt som är ont och mörkt, men vi strider ändå. Vi strider mot meningslösheten, mot livlösheten, mot lusten att bara lägga sig ner och ge upp.

Och vi har en kraft som bär oss.

Dumbledore förklarar:

-En kraft som är på samma gång underbarare och hemskare än döden, än den mänskliga intelligensen och naturens krafter. Det är kanske också det mest mystiska av alla ämnen… Du, Harry, besitter en stor mängd av den kraften som Voldemort inte alls äger… det var ditt hjärta som räddade dig.

Det är kärleken som är vår kraft. För oss som sörjer är det en kraft som går bortom allt, som är starkare än döden. Det är en kärlek som ger oss en styrka som förnuftet inte kan styra över. Det är en kärlek som ger oss den tynande lågan att vakta i mörkret. Det är en kärlek som räcker, som ger oss något att hålla fast vid, något att tro på.

För oss som sörjer är det en kärlek som saknar sin mottagare. En kärlek som slutar i kylan. Men. En sak har vi lärt oss – och lärt oss den svåra vägen – det är kärlek ändå.

Det kanske inte ser så mycket ut för världen, den där kämpande ljuslågan i en kall och mörk värld. Men den har en hemlighet. Den ger värme och ljus. Den håller oss här. Den håller oss igång. Den håller oss levande.

 Fenixorden är de goda som kämpar mot Voldemort.
De som tidigare stödde Voldemort går nu tillbaka till honom och sidorna polariseras i kampen mellan gott och ont. 
I slutet av boken dör Harrys gudfar och Dumbledore förklarar hela bakgrunden till Voldemorts sökande efter Harry.