Siter i bilen på väg hem från fritids och försöker få ur A vilket ämne han gillar bäst i skolan. Det går sådär.
jag: Tycker du att matte är roligt då?
A: Mm..
jag: Och svenska då?
A: Svenska är inte direkt vad jag skulle kalla för ROLIGT. Svenska är ett språk som man pratar med varandra. Det kan vara roligt, men också tråkigt.
jag: Men jag menade förstås skolämnet.
A: Vilket skolämne?
jag: Svenska.
A: Det är ett skolämne ja. Och det konstiga är att även när det INTE är svenska är allt på svenska. Visst är det mystiskt?
jag: Tycker du om det?
A: Jag tycker att det skulle vara roligare om varje ämne hade sitt språk. Så att vi bara pratar svenska när vi har svenska. DET vore coolt.
jag: Vad skulle ni prata annars då?
A: Mattiska. Och gympiska. Och kanske… klassrådiska. Och kanske engelska! Jaaaa! Det gör vi ju redan! Hahahahaha!
jag: (med den där envisheten som krävs för att föra något slags samtal med A som inte handlar om Minecraft) Gillar du engelska?
A: Jag tror att jag skulle gilla mattiska och gympiska mer.
jag: Mm. Men du, vad tycker du är det roligaste ni gör i skolan?
A: Slutar!
jag: Slutar?
A: Slutar med saker. Ibland när vi har gjort något tråkigt så får vi sluta med det. Det är alltid kul. Förstår du vad jag menar?
jag: Jag förstår dig som en kanin förstår modern konst.
A: Va?
jag: Väldigt lite. Men jag gillar dig ändå.
A: Och jag GILLAR dig! Och kaniner! Och konst! Och skolan med.
jag: Vad är tråkigt då?
A: Det kan ju vara tråkigt att sluta med saker också.
jag. Det här är som att prata med min mormor!
A: Är din mormor död?
jag: Nej, senildement.
A: Skönt!
jag: Mm. Verkligen. Superskönt att hon är senil.
A: Alltså skönt att det inte är som att prata med en som är död att prata med mig. För då skulle jag ju aldrig svara! Och det vore ju förfärligt!
jag: Mm. Det är ju ungefär så det är i och för sig.
A: Vadå, jag pratar ju hela tiden!
jag: Fast du SVARAR inte.
A: Men du får väl FRÅGA nånting då!
jag: Vad tycker du om i skolan?
A: Tja, jag tycker rätt så mycket om när fröknarna står och förklarar saker för oss. Eller när vi jobbar med olika grejer. De sakerna gillar jag jättemycket!
jag: (sammanbitet) Tycker du om när ni jobbar med siffror?
A: Siffror, kanske. Och bokstäver ibland.
jag: Vilket är roligast då? Matte eller svenska?
A: Det är bara en sak som är konstig.
jag: (som verkligen borde veta bättre) Vad?
A: Att ibland har vi bokstäver i matten också. Konstigt va?
jag: Mm.
A: Det kan stå: ”Peter får två bollar av Johanna.” Då är det ju LÄSNING! Knäppt va?
jag: Mm, men vad –
A: Och ibland har vi siffror på svenskalektionerna!
jag: O.K.
A: Jaalltså då kan det stå så här: F-E-M … till exempel.
jag: Mm.
A: Men jag vet inte om det var det vi skulle prata om egentligen.
jag: Det beror på vad du menar med ”egentligen”.
A: Jag… jag vill bara berätta en grej.
jag: Har det med skolan att göra?
A: Nä men det har med EGENTLIGEN att göra.
jag: Kan vi bara inte prata om skolan en liten, liten stund först? Bara en pytteliten?
A: Såklart! Om du vill det! Jag kan prata MASSOR om skolan om du vill. Jättelänge! Hela dagen! Jag kan berätta ALLT om skolan! Hur mycket som helst! Prata i timtal och bara berätta och berätta och berätta…
jag: Mm. Men nu var det ju det här med vad du gillar bäst.
A: Tack för at du frågar. Jag skulle nog säga, om jag får jämföra alla grejer, att jag gillar LEGO. Och så att prata. Det gillar jag också jättemycket!
jag: Mmmmmmm.
A: Och i skolan…
jag: Åh.
A: Vad jag gillar bäst i skolan…
jag: (vågar knappt andas)
A: Alltså om jag skall svara på vad jag gillar bäst i skolan…
jag: (väldigt tyst) Ja.
A: Då är det nog att prata.
jag: OK.
A: Ja, att prata. Det tycker jag är kul. Och man får prata rätt mycket i min skola faktiskt. Fast ibland måste man såklart vara tyst. Det tycker jag inte är lika roligt. Är det ett svar på din fråga?
jag Nä.
A: Tja. Ja. Det är svårt att svara på frågor tycker jag. Men kul förstås.
jag. Mm.
A: Jaja, lilla mamma. Jag vet att jag har snackat om en massa annat nu men det finns faktiskt en grej som jag tycker är allra ALLRA roligast i skolan. Och det skall jag berätta vad det är!
jag: Ja, gärna. Gör det! (en elegant konstpaus, förlängd som en limousin)
A: När du hämtar mig.
jag: OK.
A: För då kan vi ha de här roliga samtalen, du och jag. Och det tycker jag är alldeles underbart faktiskt. Gör inte du?
jag: Jo.
A: Det känns så bra att vi kan prata om allting.
jag: Mm.
4 svar till “Konsten att prata med sina barn”
Kul läsning! Härligt, A!
Underbara ungar och skolan verkar vara rolig att vara i 🙂
Ren som Katarina klockor. Och den förlängda limousinpausen, tack för den.
🙂