A: Jag är riktigt, riktigt snäll nu, faktiskt.

jag: Mm.

A: Jättejättesnäll!

jag: Mm.

A: Jag slår till exempel inte nån just nu. Och jag tänkte TRE snälla saker i morse.

jag: Mm.

A: Jag är helt enkelt snällare än jag någonsin varit förut. Jag är SÅ snäll (konstpaus)

(lång konstpaus)

jag: Hm?

A: Jag är SÅ snäll att jag inte ens tänker på att jag förmodligen är snällare än H och S tillsammans.

jag: Mhmm.

A: Alla mina tankar är liksom  goda nu. Jag tänker bara snälla tankar. Och jag vet varför.

jag: Jag med.

A: För att SNÄLLHETEN har tagit över i mig. Det är som när man blir självlysande av radioaktivitet du vet.

jag: Ah.

A: Det går inte att stå emot. Det är en kraftfull strålning.

jag: Mm.

A: Idag när vi satte upp julkrubban och S ville sätta upp alla tre vise männen så sade jag bara ”visst”. Och när H ville gå före mig i duschkön sade jag bara ”du får det”.

jag: Du hatar i och för sig att duscha.

A: Men det är liksom TANKEN. TANKEN räknas.

jag: OK.

A: och när E slog mig så log jag mot henne.

jag: Och då slog hon dig igen.

A: Det gjorde ont också.

jag: Aj då.

A: Men jag kramade henne i alla fall.

jag: Längtar du möjligen efter dina julklappar?

A: Va? Julklappar? Skulle jag få… menar du att… vadå julklappar?

jag: Mm.

A: Alltså ja JUST ja. Det är ju JULAFTON imorgon.

jag: Mm.

A: Jag hoppas att du får ALLT som du önskar dig mamma.

jag: Åh så snällt.

A: Jag vet! Men alltså själv är jag så snäll att jag liksom inte ens tänker på det där med julklappar och sånt.

jag: Wow.

A: Jag tänker på de här inre sakerna. Godhet och vänlighet och fred och sånt där. Sånt som inte är julklappar.

jag: Mm.

A: Så snäll är jag.

jag: Den där snällhetskraften, hur stark är den?

A: JÄTTESTARK!

jag: Skulle du i så fall kunna ta dina skor i hallen och sätta upp dem på skohyllan?

A: Skorna? Hallen?

jag: Ja, dina kängor. Kan du sätta upp dem på skohyllan?

A: Snällhetskraften har gjort mig så trött och svag att jag inte tror att jag orkar det längre.

jag: Den där snällhetskraften är mest bara i teorin, eller?

A: Alltså mamma. Sätta upp skor i hallen är ju liksom inte särskilt svårt. Vem som helst skulle kunna göra det.

jag: Där håller jag med dig.

A: Men min snällhetskraft är liksom större än så. Den är på insidan.

jag: Insidan?

A: Ja. Vem som helst kan vara snäll på utsidan. Men jag, jag är en sån som är snäll innerst inne.

jag: Ah.

A: Utan att det märks. Hemligt snäll.

jag: Ah.

A: Jag tänker snälla saker liksom.

jag: Jättebra. Så skorna…

A: Skorna kan få stå kvar där de är, eftersom det är på UTSIDAN.

jag: Mm.

A: Förresten från det ena till det andra, när tror du tomten skriver den där listan över hur snäll man är?

jag. Kontinuerligt tror jag. Jag tror att han tittar in i folks hallar och ser var de har ställt sina skor.

A: (funderar)

jag: Eller kanske tänker på huruvida folk hjälper sin mamma med att hacka rödbetor.

A: (funderar)

jag: Eller kanske kollar om folk gör några snälla saker. Det är ju lite svårt att se om folk är snälla på insidan.

A: Men TOMTEN kan.

jag: Tomten är en sådan där typ som gillar vad man gör på utsidan.

A: Jaja. OK. (går)

jag: Står skorna snyggt nu?

A: Ja.

jag: Bra jobbat, grabben.

 

Och när jag lämnar sillsalladstillverkningen några minuter senare, så står skorna jättesnyggt. Men inte i hallen. Utanför ytterdörren, på våran trapp. För att tomten är ju en sådan som uppskattar vad man gör på utsidan.

Then the Grinch thought of something he hadn’t before!
”Maybe Christmas,” he thought, ”doesn’t come from a store.
Maybe Christmas…perhaps…means a little bit more…”
And what happened then…? Well…in Who-ville they say
that the Grinch’s small heart grew three sizes that day!