Juldagen, kan jag läsa mig till i min facebookfeed, är för många den sköna vildagen som kommer efter hela julstressen och allt fix som julafton innebär. Den softa dagen, den där familjen umgås över nya spel eller sitter och läser sina nya böcker tillsammans.

Och så kan det ju vara.

Om man är människa vill säga.

Men om man inte är en människa, om man till exempel är en julkrubbefigur, då är det annorlunda. Då är det här stora mingeldagen. Iallafall om A får bestämma. Han tycker nämligen att det är väldigt synd att inte Josef, Maria och Jesusbebisarna i våra olika julkrubbor inte får träffas och utbyta erfarenheter. Så idag har han styrt upp en slags konferens. Tre Jesusbarn, två Marior, två Josefs och en massa hönor.

Just ja: och så en liten överraskningsdinosaurie som nosar på en av Jesusbebbarna, på besök från en helt annan skapelseteoretisk utgångspunkt. Kanske som ett slags tecken på tolerans och god vilja, på denna den stora människokärlekens dag.

Noshörningen är ju med också. En av Josefarna tittar något skeptiskt på den och som en person som har fött ganska många barn kan jag säga att jag tycker att den reaktion är väldigt lovvärd för en nybliven förstagångsplastpappa.

OK. Nu måste jag skynda iväg, för nu kommer A med några Lego Ninjagos och jag känner mig rätt säker på att de står på Herodes sida.