Jaha.

I det evigt pressande väntrum som alla barnfamiljer befinner sig i, det stora vita utrymmet mellan ”aldrig” och ”igen”, har bloggen gått och blivit sjuk. Bloggens hela hemisfär har varit sjuk, faktiskt. Sådär sjuka som man blir tillsammans, i småbarnsfamiljer.

Vi har varit så sjuka att jag inte bloggat.

Vi har till och med varit så sjuka att M inte städat.

Och det har varit jobbigt och trist, ja, det har det, förstås. Men det har funnits små minimirakel som ändå lättat upp stämningen. Här är de:

Barnens mest mirakulösa favoritmirakel:

Fri tillgång till surfplattan även utanför ordinarie speltider.

Vuxnas mest mirakulösa favoritmirakel:

Barnen var för trötta för att bråka om surfplattan.

M:s mest mirakulösa osannolikhetsmirakel:

Jag lät honom tvätta.

 

Tja.

Det var det. Bloggen återgår härmed till normalprogrammet. Hoppas jag.