Så A skötte hand om H:s sköta-om-katterna-uppgift igår, för att få sitta på H:s plats i bilen idag.

Men sedan var det det där med att eftersom S lånat H:s stereo, och A lånat S:s Nintendo, så var det A:s uppgift att bära tillbaka H:s stereo in i hennes rum igen. Han kunde tänka sig att göra det, men bara fram till tröskeln. Därefter, själva inbärandet i rummet och tillbakaställandet på den rätta stereohyllan, rubricerade som ”en tjänst” och kunde bara kvittas mot att H tog över A:s skuld till S på fyra kapsyler och förtur i nästa schackturnering. H vägrade och bar själv sin stereo in i rummet, men upptäckte att hennes cd-skiva inte låg kvar i spelaren utan hade försnillats av S.

Detta kostade förstås grov återbetalning i form av förstatjing på lakritsbitarna i E:s lördagsgodispåse, men då tyckte S att det bara var rättvist att han fick sitta på bästa platsen i bilen eftersom han faktiskt inte bara försnillat hennes cd utan faktiskt lagt tillbaka den i rätt fordral, på rätt plats i skivhyllan, och anger som oförvitligt skäl att detta skulle ju aldrig H göra själv.

A kallades in som domare och dömde till bådas fördel: att lakritsbitarna tillfaller H och bästplatsen i bilen S.

A var dock knappast en opartisk domare eftersom han inte äter lakrits och dessutom – genom att S får bästplatsen – får den plats i bilen där han kan vara med och ha åsikter om spotifylistan på H:s mobil. När S kom på detta så krävde han upprättelse i form av att han vill låna A:s nya wii-spel och nunchuck över helgen, samt dessutom tillerkännas den eviga rättigheten till gammelsmurffiguren som står i bokhyllan. H förklarade sig nöjd med att om hon bara fick läsa nästa KP innan A ritade rustningar på alla serieteckningarna, så ansåg hon sig kvittad.

A gick med på H:s krav men vägrade S:s. H hejade på A, för att om hon får honom på sin sida kan det hända att hon har fri tillgång till den bärbara dvd-spelaren på lördag kväll och det vill hon gärna ha. Å andra sidan följer med den bärbara dvd-spelaren den enerverande uppgiften att hålla E lyckligt försedd med fåniga Brum-räddar-statyn-filmer under förkvällen på lördagen och den uppgiften kunde H tänka sig att byta bort mot att den som utför den kan få låna hennes surfplatterättigheter under fredagkvällen.

Då blev debatten allmän om huruvida detta privelegium är bättre eller sämre än att H dammsuger killarnas rum åt dem.

Och sedan drogs gamla skulder upp ”du fick låna min väckarklocka för att ha och plocka sönder när du behövde en skruv” ”Ja, men du opererade på mina gosedjur och sydde inte ihop dem” och drogs fram i ljuset och till sist enades de om att om S fick låna A:s Darth Vader-dräkt och S fick H:s datortid och H fick låna A:s coolaste mössa på söndag förmiddag, så var det enda som fattades att H lovade att duka av A:s frukosttallrik imorgon och så skulle det väl vara jämt. Ungefär.

Och sedan ber jag dem komma och duka bordet till middagen och då tycker A att han inte kan det för det är för krångligt.

Och då stirrar jag på honom. Länge.

Och sedan erbjuder han mig att om han slipper duka bordet så kan jag få låna S:s nya angry-birds-spel mellan 20 och 21 på söndag kväll, eftersom han har rätt att fritt förfoga över det då med anledning av att han bäddade S:s säng tre gånger den här veckan.

Och då stirrar jag ännu längre på honom.

Och sedan tar jag erbjudandet.