Vid sänggåendet:

M: Vet du! Det är ju en jubileumsdag idag!

jag: Öh… har vi glömt något?

M: Ja!

jag: Du ljuger. Jag glömmer aldrig något viktigt!

M: Jo! Samma sak som vi glömde på den här dagen förra året!

jag: Eh…

M: Idag är det exakt ett år sedan vi sist glömde bort att fira vår förlovningsdag!

jag: Vår förlovningsdag…

M: Och ännu viktigare: Dagen då vi glömde fira den!

jag: Ah.

M: Jag tycker att vi skall fira det istället. Det känns lite mer som vi. Du vet. Vem som helst kan fira förlovningsdagar. Det krävs sann kärlek och hårt arbete för att glömma fira dem.

jag: Ah.

M: Så! Hur skall vi fira det?

jag: Eh…

M: Jag vet! Det finns så många sätt!

jag: På något sätt är det lite petimetrigt, tycker jag. Lite paragrafryttare sådär.

M: Vad?

jag: Att fira exakt den jämna årsdagen av att vi glömde. Det vore ännu mer vi att fira att det var ett år och sexton dagar sedan vi sist glömde bort att fira vår förlovningsdag.

M: Det är sant. Eller sjutton dagar.

jag: Så klart! För sjutton är ju ändå ett primtal. Lite mer wild and crazy sådär.

M: Perfekt!

jag: Så om… sjutton dagar då! Då firar vi!

M: Härligt!

jag: För vi kommer väl ihåg det?

M: Nej! Underbart va? Vi kommer att glömma det också!

jag: Ännu mer datum att fira!

M: Ännu mer datum att glömma att fira!

jag: Och alltså ännu mer firande av att vi glömde!

jag: Hela våra liv blir en enda fest!

M: En enda glömskefest!

jag: Underbart!

M: Perfekt!

H: (in från vänster) Vad pratar ni om?

jag: Eh… Vi pratar om, kan man väl säga, vilka fantastiska gener vi bär på. Och därmed, vilka superba egenskaper vi givit vidare till dig. 

H: Jaja… OK. Vem bryr sig?  Glöm det!

M: (lyckligt) Det har vi redan gjort!