Jag säger inte att treårstrotsen är på väg över. Absolut inte. Skulle jag aldrig våga. Men däremot vill jag, med försiktig stolthet, påpeka att imorse tog det mig bara fem minuter att uppgraderas från ”dumma mamma” till ”du kan få städa min prinsesslåda”.
I och för sig uppgraderades dockan under samma tid från ”min lilla bajskorvsbebis” till ”Superhjältedockan som kan rädda prinsessor och drakar”, så jag antar att jag fortafarande ligger i lä där.
Å andra sidan har jag hennes eget ord på att hennes osynliga låtsaskompis mamma är mycket dåligare än vad jag är.
3 svar till “En fråga om förtroende”
Att ligga i lä bakom dockan tror jag att man i all ödmjukhet alltid måste finna sig i. En tröst är kanske att dockan väl aldrig skulle få uppdraget att städa? Jag skulle tro att det är en väl inmutad nisch för mammor och liknande varelser. Pappor, inte minst.
Ja vad säger man. Jag ler.
😀 Jag ler också, stort.