A: Mamma, du vet sten-sax-påse?

jag: Ja.

A: Den är så tråkig. S och jag har hittat på en roligare, där man får välja vad som helst.

jag: Vadå, man behöver inte säga sten, sax eller påse?

A: Nej, man kan säga vad man vill. Daggmask, kastrull, Stålmannen…

jag: Blir inte det… komplicerat?

A: Jo! Jätteroligt!

jag: OK, men hur värderar ni…?

A: Vi får ju disktera det förstås. Det är det roliga. SÅ får vi fler och fler grejer att välja på. Den bästa man kan säga är förstås ”kärlek” för kärlekskraften är starkast av allt.

jag: Vad.. .fint. Men alltså… vadå? Varför säger ni inte kärlek jämt då?

A: Nej! Man får inte missbruka kärlekskraften! Man kan bara få säga det EN enda gång.

jag: Så när man verkligen vill något alltså.

A: När man verkligen, verkligen vill något. Och om den andra inte vill det förstås.

jag: Eh…

A: Jo, för om båda drar fram kärlekskraften samtidigt så blir det ju lika, så då måste man göra om. Och då är all kärleken förgäves.

jag: Så vill man ju förstås inte ha det.

A: Det bästa är om man tjuvkikar lite på vad den andra tänker göra med sin hand. För om man hinner se det först så kan man välja något som bara är lite starkare, men inte kärlekskraften, om den inte verkligen verkligen behövs.

jag: Men om man skall tjuvkika, ändå. Varför kan man inte bara ha sten-sax-och-påse att välja på?

A: Men då är det ju inte KOMPLICERAT.

jag: Öh.. Exakt min poäng, faktiskt.

A: Men det är så kul med vår egen metod, för man vet ju aldrig riktigt. Igår så tog jag Batman och S tog en gaffel och det visade sig att en gaffel var starkare. Det kan man inte tro va? Men om man till exempel sticker en gaffel i Batmans rumpa, så vinner ju gaffeln. ELLER om man använder gaffeln till att äta en supermat som gör en skickligare än Batman.

jag: Wow.

A: Det enda som rår på Batman är en gaffel och kärlekskraften.

jag. Känns som en livsläxa värt att ta till sig.

A: Säg något skall jag berätta hur starkt det är.

jag: Hmm…. läskunnighet.

A: Allvarligt?

jag: Ja. Läskunnighet är ju jättebra. Då kan man lära sig vad som helst. Massor av superkrafter att ta till sig genom att läsa!

A: Men mamma.

jag: Ja?

A: Lev lite i den VERKLIGA världen istället.

jag: Men… öh… läskunnighet är väl… i den verkliga världen?

A: Men SÅ himla ocoolt.

jag: Hm. Så något coolare då?

A: Ja, tack. Inte för att det är så svårt att hitta något coolare än läskunnighet.

jag: Öh… jag vill säga ”vårblommor” men jag är rädd att det är…

A: OK, mamma, jag skall säga åt dig.

jag: Eh. Tack.

A: LEGO!

jag: OK. Lego.

A: Lego är ganska bra. Det vinner över en massa andra saker, som till exempel gafflar, eftersom man kan bygga skydd mot gafflar av Lego.

jag. Så då vinner det över Batman?

A: Nej! För Batman kan förgöra Lego hur lätt som helst.

jag: Men gafflar vinner ju över Batman. Och Lego vinner över gafflar.

A: Men Batman vinner över Lego.

jag: Just ja, som att påse vinner över sten men sax vinner över påse fast sten vinner över sax.

A: Jajajajajaja. Säg något mer nudå!

jag: Eh… öh… fullkornscouscous.

A: Fullkornscouscous förlorar mot allting. Särskilt gafflar.

jag: Ah.

A: Jag vet inte ens varför man skall  ha något som förlorar mot allting. Ingen kommer ju någonsin att säga fullkornscouscous.

jag: Nä. Förlåt.

A: Fullkornscouscous är liksom MOTSATSEN till kärlekskraften.

jag: OK. Eh… mammor då?

A: Mammor… hmmm…. mammor….

jag: (väntar spänt)

A: Mammor är bättre än kärlekskraften!

jag: Wow! Allvarligt?

A: Nej, jag sade fel. Bättre än fullkornscouscous menar jag.

jag: Ah. Hm.

A: LITE bättre än fullkornscouscous.

jag: Jaja.

A: Visst är det en rolig lek?

jag: Mm.

Gäst hos verkligheten. Eller om verkligheten är gäst hos honom.