A: Mamma….

jag: Ja.

A: Mamma, i vissa familjer (tystnar)…

jag: Jaa?

A: Mamma, jag har kompisar som…

jag: Ja?

A: Eller alltså, det var inget.

jag: OK.

A: Mamma….

jag: Mm.

A: Mamma, det där som du håller på med nu?

jag: Mm.

A: Vad kan man kalla det för?

jag: Strumpsortering.

A: Aha.

jag: Ja.

A: Vet du, mamma, i vissa familjer som jag har varit hemma hos, till exempel flera av mina kompisar…

jag: Mm.

A: Jag har sett att det finns familjer där folk liksom –

jag: YES!

A: Öh… ja…

jag: ÄNTLIGEN hittade jag den där med blåturkosa ränder. Jag har letat i VECKOR.

A: Eh, ok, mamma.

jag: När jag hittar dens kompis också blir jag DUBBELT så glad!

A: Så du blev… jätteglad… när du hittade en strumpa, men inte för att dens partner har saknat den?

jag: Nej, toker. För att JAG har saknat den!

A: Eh, ok, mamma.

jag: Vad var det du ville prata med mig om?

A: …. Inget.

jag: OK.

A: Eller. Jo. Mamma. Jag skall vara ärlig. Jag har en liten… fundering.

jag: OK?

A: Alltså i vissa familjer, så gör de så här med strumpsorteringen…

jag: Mm. Hurdå?

A: Att liksom… jag har sett att… att barnen liksom… får… vara med och sortera strumpor…

jag: Vara med?

A: Ja. Och para ihop identiska strumpor med varandra. Och då gör de det. Barnen alltså. För de får det. För sina mammor.

jag: Jaha.

A: Vad tycker du?

jag: Det är ju skrämmande att folk kan göra så, tycker jag. Bryr de sig inte ALLS om sina strumpor? Tror du att ett BARN kan rulla ihop strumpor i lagom hårda rullor? Tror du att ett BARN kan skilja H:s svart-vit-randiga strumpor från mina vit-svart-randiga strumpor? Tror du att ett BARN kan hålla isär hur subtilt de olika svarta nyanserna av Newbodys olika årgångar skiljer sig åt? Tror du att ett BARN…

A: OK, mamma. Jag förstår.

jag: Man måste ha en hel del utbildning och livserfarenhet för att kunna…

A: OK, mamma.

jag: Jag skall säga dig att…

A: OK, mamma.

jag: BARN! Har aldrig hört talas om sådana dumheter!

A: Men mamma vid vilken ålder fick du börja sortera strumpor då?

jag: Åh, jag minns det som det var igår – mitt första par strumpor. En upplevelse för alla sinnen. Det var i vårt gamla blåmålade grovkök som jag stod och  – tja, jag var bara ått- arton. ARTON. När man får rösta i vanliga val. DÅ kan man förstå strumpsorteringens många eleganta nyanser.

A: Men mamma, pappa är arton år. Eller kanske ännu mer. HAN får rösta.

jag: Pappa är en generös natur som låter sin fru få företräde i vissa av livets frågor. Och så är han eventuellt lite orolig för att han skulle få kritik för sin strumpsorteringsmetod. Sin BRIST PÅ strumpsorteringsmetod.

A: OK, mamma. Jag bara tänkte…

jag. Det är bra att du har drömmar, A. Det är jättefint att du tänker att du också skall få uträtta storverk.

A: Någon gång…

jag: Ja, min son. NÅGON gång. (A går) Iallafall kanske.