S: Mamma, du borde skälla mer på mig på spanska.

jag: (förvånad men inte ovillig) OK, min son. Aye, Hombre! CARAMBA!

S: Mamma, varför skall du SKÄLLA på mig på spanska?

jag: Bra fråga.

S: Tänk på det.

jag: Men alltså, har du gjort något dumt? På… spanska?

S: Nej!

jag: Så… varför skulle jag vilja skälla på dig på spanska?

S: Just det!

jag: Suck.

S: Nej, det låter mer som ett skällsord på engelska.

jag: Eh… ursäkta… vad kan du för intressanta ord på engelska?

S: Det spelar ingen roll. Vad kan jag på SPANSKA?

jag: Är det en gåta?

S: Det beror på exakt vad du menar när du säger gåta.

jag: Är svaret typ ”för att jag inte kan kinesiska”?

S: (börjar skratta)

jag: Eh…

S: Nej, men det var jätteroligt.

jag: Tack.

S: Men det var inte det som var svaret.

jag: Ah. Så jag måste fortfarande komma på det?

S: Ja! Sí!

jag: Hmm… (tänker inte alls på varför jag skall skälla på honom på spanska, eftersom hans hjärna är helt annorlunda än alla andra hjärnor i hela världen så jag kommer aldrig att komma på det. Tänker på annat, musik, böcker, ja, det är en trevlig stund, faktiskt. Ända tills )

S: Du kan få en ledtråd.

jag: Eller en ny helt oläst Harlan Coben-deckare.

S: Eh.

jag: En ledtråd då.

S: SKÄLLA. SKÄLLA. S-k-ä-l-l-a.

jag: ?

S: Fattar du?

jag: Nä.

S: SKÄLLA: Hur stavas skälla?

jag. Med ä. Som inte finns i spanska.

S: Du fattar ju ingenting!

jag: Nä.

S: Vad kommer EFTER ä.

jag: Ö? Eller…  L.

S: och…?

jag: Ett till L.

S: Ja!!!

Och då fattar jag faktiskt. Då faller alla bitarna på plats i mitt huvud, exakt sådär som ett pussel absolut inte gör när man häller ut alla bitarna på ett bord.

Men ni vet hur det är när man tittar på ett pussel? Man letar efter en blå bit som skall vara en del av molnen, och man tittar igenom bitarna gång på gång på gång och drar till sist slutsatsen att den biten saknas. Och sedan tittar man bara randomly en gång till, slumpmässigt, och då ser man plötsligt en brun bit, som man förstås tror är en del av en mur, men man inser i en bländande blixt att det förstås är ett flygplan som skall var precis just på den delen av himlen, man ser ju till och med hur vingen putar ut på nästa bit och —

Så var det. Så var det. Så kom svaret till mig.

Skälla stavas med två l. Två l på spanska uttalas j. (Det vet S, för det pratade vi om häromdagen.) Och då… när man skäller på barnen säger man ibland ”aja baja” och då….

jag: Alla balla.

S: Coolt va?

jag: Ja, rätt roligt.

S: ALLA ÄR BALLA.

jag: Så när man skäller på folk på spanska…

S: Så är de bara balla!

jag: Du är lite rolig du.

S: (ser extremt lurig ut) Jag är faktiskt  underhåjande!