Jag hör en livlig diskussion om film.

E: Jag är Elsa.

A: (djup suck) Nej, det är du inte. Elsa är en film. En film som är på låtsas. Du är inte Elsa.

E: Jag är Elsa. Jag är prinsessa som Elsa.

A: På låtsas ja.

E: Och FILMEN är också på låtsas.

A: Ja.

E: Elsa är på låtsas, och jag är på låtsas, så då är jag Elsa.

A: Eh…. jo, öhm, det är både fel och rätt.

E: Och jag kan ALLT som Elsa kan.

A: Du vet att Elsa styr vintern?

E: Jag gör det! Jag gör det!

A: Nä, det gör du inte.

E: Joho.

A; OK, förvandla mig till is!

E: Nej, om du blir is blir du SJUK! Nej, jag styr så här: ”Vintern, försvinn!” och kolla! Kolla ut! Ingen vinter! Jag. Är. Elsa.

A: Fast du kan inte styra vintern! Du är inte Elsa.

E. Vet du vem du är?

A: (suck) Prins Daniel?

E: Nä.

A: Renen Sven?

E: Nej.

A: Vem då?

E: Du är Harry Potter.

A: Coooolt! Men… varför då?

E: För du är i FEL film! Så du fattar inte att jag ÄR Elsa.

A: Vet du? Harry Potter är också på låtsas. (båda tänker länge)

E: Så…. då är du också Elsa!

A: Eh…. OK då.

(de sjunger ”Vill du inte ut och leka” klär på sig skorna, och går ut och styr vintern)