Horisonten ligger glödhet i solljuset. Alla gör saker hemmavid, barnen i form av sommarlovssaker, M och jag i form av husägarsaker. Jag sprintar in mot huset och möter M på yttertrappan. Han går sävligt, också mot vår dörr.

M: Välkommen till vår trapp, älskling.

jag: Ja, jo, visst, whatever. Vart skall du?

M: Öh… in…

jag: Jaså du. JASÅ du. Jaha. Jaja. In, säger du.

M: Eh, ja, jag tänkte gå…

jag: Du skall inte… sköta hönsen först?

M: Nä. Det har jag redan gjort.

jag: Eller måla något med Falu rödfärg?

M: Eh, nä, det har jag också redan gjort. Och nu tänkte jag —

jag: Ja?

M: Gå in ett tag.

jag: Jaså.

M: Ett LITET tag.

jag: Hur litet?

M: Ganska litet.

jag: Tänkte du… gå in i köket över huvud taget?

M: Eh…

jag: Behöver du fundera över det?

M: Jag försöker bara fundera på om ”Ja” eller ”Nej” är rätt svar här.

jag: Rätt svar är att man talar sanning.

M: Vad var frågan?

jag: Tänker du dig att gå in i vårt kök när du är inne i huset?

M: Nä, det tror jag inte att jag hade tänkt.

jag: Jaså. Jaså. JASÅ. Ja. Så. Är det så det är?

M: Borde jag gå in i köket?

jag: Så du menar att du har varit ute och jobbat med olika grejer och skall gå in i huset och INTE ALLS tänker gå in i köket?

M: Eh… jag KANSKE går in i köket.

jag. Kanske?

M: Eh… ja.

jag: Så du skulle inte säga att ”definitivt” vore ett bättre —

M: Älskling, det är jätteroligt att prata med dig, men  jag skulle vilja… gå på toa.

jag: TOA.

M: Mmm.

jag: Toan som ligger bredvid köket?

M: Jag… vet inte. Om du vill det.

jag: Du vet. Du VET vad jag vill.

M: OK. Den toan som du tycker. Men ganska snart.

jag: Jaså, du säger det?

M: Jepp.

jag: Men vet du vad jag säger då?

M: ”Varsågod, käre make, och gå på toa, om det nu är det du vill”?

jag: Eller så säger jag, medan jag ser dig djupt in i ögonen – (ser honom djupt in i ögonen) ”Jag förstår din lömska plan! Och säger Moahahahahaha!”

M: OK, jättebra, men nu vill jag —

jag: Jaja. Men jag har varnat dig. (M går in i huset och börjar ta av sig skorna, jag går efter) Vad gör du?

M: Tar av skorna.

jag: (triumferande) Eftersom?

M: Eftersom man skall ta av sig skorna när man går in i hus.

jag: Aha!

M: Något fel med det?

jag: Tja, det beror på hur man ser det. Du har ju dina arbetsskor. Med stålhätta. Och… knytsnörning. KNYTSNÖRNING. Mitt i sommaren….

M: Usch, ja, de är lite varma.

jag: Vet du vad jag hinner göra, eftersom jag har foppatofflor? (försvinner in i köket)

M: Nej… NEJ!

jag: (viftar med en flaska med kylskåpskallt vatten, vår sista)  Haha, försent!

M: Men…

jag: (dricker djupa klunkar) Allvarligt, tror du att du kan lura mig?

M: Denna gången trodde jag faktiskt det.

jag: Jag förstod vart du var på väg redan från början.

M: Jag hade inte en chans.

jag: Näpp.

M: Vet du vad?

jag: Nä.

M: Jag lade en flaska i FRYSEN innan jag gick ut. Den bör vara totalt iskall nu.

jag: (blir stående med flaskan i högsta hugg, M ler)

M: Schackmatt.

jag: Nu vet jag inte om jag skall lägga ifrån mig den här flaskan och sprinta mot frysen för att hinna få den ännu kallare, eller om den bara är en bluff, så att du skall få den här flaskan.

M: (ser klurig ut. Eller lurig. Eller finurlig. Eller opålitlig. Eller något lika lömskt.)

jag: Hmmmm……… äsch, jag har kallt vatten. Jag behöver inte FRYST vatten.

M: Fasen. Det var bara en bluff.

jag: Det var ett bra försök.

M: Fast det funkade inte.

jag: Nänänä, men det var ett bra trick.

M: Så bra att jag får smaka på vattnet?

jag: Så bra att vi snart kommer att börja tävla om vilken av oss som dricker upp den sista flaskan som varit i FRYSEN en stund. TIllräckligt länge för att bli TOTALT iskallt, utan att bli is.

M: Jag VET. Det var en bra idé. (tystnad medan jag dricker) Älskling? Du tycker inte att den där flaskan börjar bli väldigt tung? Du vill inte ställa ifrån dig den någonstans?

jag: Ha! Det finns vatten i kranen, vet du.

M: (tar vatten i kranen) Vem kom på idén med vattenflaskor i frysen?

jag: Vem gjorde nybörjarmisstaget att ha snörskor när vi bara har en vattenflaska kvar?

M: Vem unnar sin älskade fru att själv få dricka upp allt det iskalla vattnet och själv nöja sig med bara vanligt okylt kranvatten?

jag: Naah.

M: Alltså, inte jag. Jag bara undrade vem som gör så.

jag: Ah.

M: Och vet du, vi skulle kunna skaffa lite fler plastflaskor.

jag: Det vore ju inte riktigt lika roligt.

M: Jo, det vore det.

jag: Förstår du vad man kan lära sig av det här?

M: ”Träna så att du blir snabbare på att sprinta än din fru.”

jag: Hm. Jag tänkte mig en annan moral. ”Ha inte supersvåravtagbara (och för den delen också supervarma) snörskor på sommaren”.

M: Eller jag vet en annan som vi lär oss av det här.

jag: OK?

M: ”Lyssna aldrig på din fru när hon pratar”.

jag: En fullständigt urusel moral.

M: (tyst, men inte tillräckligt tyst) Eller världens bästa moral.