M har varit hemma med barnen medan jag jobbat och gjort sig till och trillat egenhändiga köttbullar åt dem. Det gick, enligt rapporten, sådär:

M: A gillar inte hemlagade köttbullar säger han. Fast de är så goda.
jag: Nä, han har aldrig gjort det. Han är ju sådan. Får för sig saker och håller fast vid idéer så där bara.
M: Ja.
jag: UNDRAR just vem han har ärvt det av?
M: Haha, jaja, jo. Ja.
jag: Ha! Exakt!
M: Ehm, skrattar vi åt samma sak? Jag skrattar för att du…
jag: Jag skrattar för att DU…
M+jag (exakt samtidigt) … får för dig saker och håller fast vid idéer sådär bara!
(tittar på varandra med lika delar överseende och upprördhet)
M+jag: (inte nödvändigtvis exakt samtidigt, men du vet, typ så där) Va? JAG?! Jag får ALDRIG för mig saker och håller fast vid dem. Han har fått det från DIG, för att du jämt håller fast vid idéer i all…
A: (kommer in i rummet) Vad pratar ni om?
M: Vi pratar om var du får alla dina konstiga idéer ifrån!
jag: Eller snarare varifrån du har fått att hålla fast vid dina konstiga idéer.
A: Vadå för konstiga idéer?
M: Som att du inte vill äta hemgjorda köttbullar.
A: Jag äter faktiskt hemmagjorda köttbullar.
M: Nej, det gör du inte.
A: Joho. Jag åt åtta idag.
M: Eh… nä…
A: Jo.
M: OK.
A: Jag gjorde det.
M: Jag har svårt att tro det.
A: Ja. Det kan ju inte jag göra så mycket åt.
M: Men jag VET ju att du aldrig någonsin har ätit hemgjorda köttbullar. Jag har ju tjatat i åratal och du har aldrig någonsin-
A: Fast nu gjorde jag det.
jag: Vem är det nu som håller fast vid gamla invanda idéer?
A: Pappa.
jag: Exakt!
A: Jag provade köttbullarna för jag ville inte vara sådär som du är mamma, att du bara bestämmer dig för att något inte är gott, och sedan alltid tror det. Så jag testade, och vet du, jag tyckte faktiskt att det var —jag: VADÅ SOM JAG? Jag provar väl alla maträtter jämt!
A: Men inte fiskbullar.
jag: Nej, för att fiskbullar är ondskans redskap. Det är mitt öde att vara deras ständiga antagonist. Det är bara därför. Inte för att jag inte gillar dem. Jag gillar dem! Egentligen. Jag –
A: Gillar du ondskans redskap?
jag: Jag menar, det har inte med smaken att göra. Det är något helt annat. Det är inte alls bara för SMAKEN. Jag gillar dem inte för att —
M: För att du har fått för dig en idé och hårdnackat håller fast vid den?
jag: Exakt! … INTE. Exakt inte. Inte exakt. Precis tvärtom är det. Exakt tvärtom. Jag äter inte fiskbullar för att… för att då kanske jag skulle gilla dem så mycket att jag aldrig skulle prova någon annan mat. Och det är ju vad vi alla vill, eller hur? Prova ny spännande mat! Mums!
A: Mamma…
M: Charlotte…
jag: Bara för att din far… bara för att du… bara för att VISSA ANDRA håller fast vid gamla invanda idéer betyder inte att jag gör det. Jag är minsann hipp och cool och testar nya saker.
M: Det var ju du som sade att han aldrig har gillat hemgjorda köttbullar. ALDRIG. Det låter som en invand gammal idé.
jag. DU kan vara en invand gammal idé.
M: Det kanske jag är. Det kanske är därför du har varit gift med mig så länge.
jag: För att jag håller fast vid idéer i det oändliga och bara ältar om dem?
M: Exakt! Och jag gör samma sak.
jag: Så du menar att… exakt de egenskaper som gör oss till så enormt enerverande människor….
M:…. också gör att vi håller ihop!
jag: Wow.
M: Jag vet.
jag: Så himla ashäftigt.
A: Det är bara ni som kan tycka att det här är spännande.
M: Nej! Du också!
A: Va? Jag? Nej, jag vill inte vara med på det här alls.
jag: Joho! För vi är sådana där människor som håller hårdnackat fast vid gamla idéer!
M: Exakt! Så när vi tillverkar nya människor så blir det – tadaa! – också sådana som håller hårdnackat fast vid gamla idéer. Som du!
jag: PRECIS! Som hatar hemgjorda köttbullar, som du alltid har gjort.
A: Jag hatar i själva verket inte — alltså. Mamma. Pappa.
jag: Du är precis som vi, käre son.
M: Exakt som oss.
jag: Mitt stoltaste ögonblick!
M: Precis. Något att minnas, och hårdnackat hålla fast vid.
jag: Och aldrig rubbas i vår övertygelse om!
A: Hjälp!
M: Jag älskar dig.
jag: Det har du ju alltid gjort.
M: Och därför kommer jag hårdnackat att hålla fast vid…
jag: Och jag med.
A: HJÄLP! Hjälp!
jag: Vad är det käre son?
A: Jag vet inte, jag känner mig som att jag sitter fast i…
M: Gamla invanda idéer?
A: Ja.
M: Aha!
A: ERA gamla invanda idéer. Det är dem jag sitter fast i.
jag: Mitt STOLTASTE ögonblick!
M: Precis!
jag: För allvarligt, A, GILLADE du de där köttbullarna?
M: Han åt ÅTTA.
A: Om jag säger att jag gillar dem så kommer ni att tvinga mig att äta dem ALLTID i framtiden. Och om jag säger att jag inte gillade dem kommer ni att ha rätt. Jag SITTER FAST! För alltid!
jag: Mitt stoltaste ögonblick!
M: Ever!