S: Mamma, det är helt magiskt med julen.
jag: Ja.
S: Så därför är det så här: Jag skriver ett brev till tomten.
jag: Det var ju nästan i senaste —
S: Jag skriver upp alla saker jag inte önskar mig.
jag: Inte önskar dig.
S: . Vill du höra?
jag: Ja.
S: ”Hej tomten, jag önskar mig inte en sopsäck, inte blod från en vampyr, inte trånga sockar, inte Hello Kitty-grejer, inte lakrits, inte en tandborste och inga ormar. Vänliga hälsningar S.”
jag: Fint.
S: Ja, det var väl smart?
jag: Så du önskar dig allt annat?
S: Ja!.
jag. OK.
S: Visst är jag listig?
jag: Jag vet inte om ”listig” är exakt det ord jag skulle —
S: För det första slipper jag skriva upp allt jag önskar mig.
jag. Ja, det skulle ju ta en del tid.
S: Exakt. Och sedan tycker tomten ”Vilken trevlig kille, han tjatar inte bara om allt han vill ha, utan istället skriver han vad han inte vill ha” och så tycker tomten att jag är väldigt snäll och speciell.
jag: Bara han inte blandar ihop din oönskelista med en önskelista.
S: Det kan han bara inte!
jag: Jag vet inte, jag. Tomten har ju lite svaga ögon. Tänk om han kommer med blod från en vampyr i en sopsäck med en Hello Kitty-ryggsäck full med lakrits som bärs fram av ormar.
S: … Det vore ju nästan lite coolt.
jag: Eller också inte.
S: Jo! Coolt! Nu önskar jag mig de där sakerna.
jag: Så synd att du måste ändra i ditt brev.
S: Nu måste jag skriva att jag önskar mig allt.
jag: Ja.
S: Bara inte tomten råkar läsa fel och tror att det är en oönskelista och så får jag ingenting.
jag: Vilken katastrof det vore.
S: Jag ryser!
jag: Går det bra?
S: Det är svårt att skriva att man önskar sig allt utan att verka ganska mycket som en person som bara vill ha och ha.
jag: Ja.
S: Jag försöker uttrycka det lite bra.
jag: Skriv att tomten själv får välja din present helt själv.
S: Fast tänk om han gör det då och väljer något tråkigt.
jag: Ja… fast nu känns det ju – om du kan tycka att en Hello Kitty-ryggsäck full med lakrits  är cool så borde du kunna anpassa dig rätt bra till det du får.
S: Jag är faktiskt väldigt sådär vahetere.
jag: Ödmjuk? Anspråkslös? Lätt att tillfredsställa?
S: Kravlös.
jag: Precis.
S: Därför kommer jag att få MASSOR med maffiga presenter.
jag: För att tomten…
S: Tomten ger till alla som är kravlösa och ödmjuka och anspråkslösa och vadheterdet…
jag: Ja?
S: Tomten finns inte.
jag: OK.
S: Så varför försöker jag göra ett gott intryck på en låtsasgubbe som inte finns?
jag: För att han delar ut presenter?
S: Det räcker som skäl för mig.
jag: Hur går det med skrivandet då?
S: ”Hej gubbe som inte finns. Jag önskar mig allt men på ett ödmjukt sätt.”
jag: Jag skulle säga att det är det ultimata brevet.
S: Så nu har jag lagt tjugo minuter på att skriva ett ultimat brev till någon som inte finns för att få julklappar som han inte vet vad det är.
jag: Med det brevet får han ju inte ens veta vad du inte önskar dig.
S: Så jag har lagt tjugo minuter på att skriva ett ultimat brev till någon som inte finns där det inte ens står vad jag inte vill ha för att jag inte tror att jag inte kommer att få det av honom för att han inte finns.
jag: Typ så.
S: Ja. Det är faktiskt magiskt med julen.