Sitter i köket, med ett ljus tänt. Äter popcorn.

H: Ehmm… mamma?

jag: Ja.

H: Mamma, hallå! Vakna! Du… du skulle ju slå in julklappar nu.

jag: Ja.

H: Och vahettere laga den där adventsstaken? Och stryka julgransmattan? Och ta fram juldukarna? Och slå in de där paketen?

jag: Ja.

H: Men alltså du gör ju inte det?

jag: Jag äter popcorn.

H: Men mamma du har ju jättemycket att göra. Julstämning, du vet.

jag: Jag vet.

H: Men varför sitter du där och bara sitter? Tänt ljus? Popcorn?

jag: Det är mammornas popcornkväll ikväll.

H: Mammornas popcornkväll? Det här låter ganska mycket som den gången du försökte lansera ”första och sista chokladbiten är alltid mammans”-regeln.

jag: I don’t make the rules.

H: Det finns ingen riktig regel om mammornas popcornkväll.

jag: Joho.

H: Nähä.

jag: Tro vad du vill. När du får barn kommer du att få reda på det.

H: Mammornas popcornkväll, pfah! Ibland tror jag att du inte vill att vi ska få julstämning.

jag: Det här är väl julstämning?

H: Julstämning är för BARNENS skull.

jag: Jag har ett tänt ljus.

H: JULSTÄMNING ska vara att det är fint och städat och alla julgrejer är framme och alla paket är inslagna och alla sillbitar är vahettere syltade och rödbetssalladen griljerad och alla de där grejerna.

jag: Jag vet.

H: Känner du inget ANSVAR?

jag: Vem av oss är den revolterande tonåringen och vem är den traditionsbundna åldringen?

H: Men det måste ju bli JUL!

jag: Det kommer att bli jul.

H: Mammornas popcornkväll, minsann.

jag: Lagstadgad.

H: Mammornas lagstadgade popcornkväll.

jag: Japp.

H: Du vet att om jag googlar det kommer jag inte att få en enda träff.

jag. Det är för att de inte finns på internet.

H: Det som inte finns på internet finns inte.

jag: Mammornas lagstadgade popcornkväll med tända ljus finns ändå.

H: Och man får reda på det typ när man får barn?

jag: Ja.

H: Vad är det då?

jag: Har du barn? För om inte, så kan jag inte avslö–

H: Ibland känns det som att jag är den vuxna och du är barnet.

jag: Så känner jag också ibland. Det är märkligt. För det är ju jag som är den vuxna, därom vittnar —

H: Dina gråa hår och rynkor i pannan?

jag: Nej! Därom vittnar att jag har kännedom om mammornas lagstadgade popcornkväll och inte du.

H: Men berätta då.

jag: Du har helt rätt. Julstämning behövs. Men alla mammor vet att man gör sina bästa insatser under tidspress. Och det är ju inte julafton imorgon. Så ikväll sitter mammor över hela Sverige och äter popcorn med tända ljus.

H: För att?

jag: För att inte ägna sig åt julförberedande arbete. För att liksom ladda. För att liksom se till att det blir lite mer spänning imorgon.

H: Så vadå? Du gör ingen nytta alls nu?

jag: Jo.

H: Genom att äta popcorn?

jag: Ja. Och ladda. Och…

H: (med en röst som jag faktiskt måste rapportera är en aningens aningens aning anklagande) OCH?!

jag: Jag fixar till datumljuset. Det måste ikapp. Jag sitter här och väntar på att det kommer ner till 22.

H: Det kan vara den sämsta ursäkten någonsin.

jag: Man får inte lämna levande tända ljus.

H: Så det är för ett datumljus som du sitter här och inte tar ansvar för julupplevelsen här hemma?

jag: Nej.

H: Utan det är för… mammornas popcornkväll?

jag: Mammornas LAGSTADGADE popcornkväll.

H: Med tända ljus.

jag: Med, som du säger, tända ljus.

H: Det är som att du typ hatar dina barn och vill att de ska ha en dålig jul.

jag: Men jag älskar mina popcorn.

H: Mmm. Julstämning.

jag. Du kan få smaka.

H: Va?! Men jag… har ju inga barn.

jag: Men nu känner du till hemligheten.

H: OK. (smakar)

jag: Så?

H: Plötsligt fattar jag.

jag: Exakt.

H: Plötsligt vill jag bara sitta still och vila.

jag: Precis.

H: Och se till att datumljuset kommer rätt.

jag: Så att det kan bli jul.

H: Och julstämning.

jag: Japp.

Och har vi inte gått därifrån, så sitter vi väl där än.