Ja jag vet att bloggen tillfälligt noirar. Men vi gör en liten parantesbåge här i allt det hårdkokta  för att upplysa om att vi är här på västkusten och njuter sådär semestrigt som man bara kan göra på kusten på sommaren på riktigt.

 

Det har varit båtturer, krabbfiske, havsbad, sommarteater, Liseberg, filmkvällar och smultron, cykelutflykter på grusvägar, efterrättsbuffé, bergsklättring och den ena ljuvligheten efter den andra ljuvligheten. Det har varit fläder-och-vitt-vin-drinkar och mormors hemmagjorda pannkakor. Det har varit Carlstens fästning med morfar. Det har varit fint väder och glada och snälla barn och relativt otjatig mamma som fått SOVMORGON av sina vänliga föräldrar.

 

Det är helt enkelt bra.

Allt är gott.

E har slutat med napp. H har fått napp (tre krabbor).

Och.

Det som jag vet att lojala bloggläsare liksom visar lite särskilt intresse för.

Det som liksom är pricken över i.

Tårtan ovanpå tårtan.

The luxury to end all luxuries:

Ingen har strumpor. INGEN har strumpor. Ingen behöver strumpor och ingen har ens tänkt tanken på att sätta på sig strumpor. De sorterade och ihopparade strumpor vi hade med oss hit har förblivit sorterade och ihopparade. Oberörda av verkligheten. Mated for life, liksom. Hela strumppåsen är… orörd. Ostörd.  Som ett litet strumpmuseum över forna tiders sockbehov. Se men inte röra.

Inga strumpor.

Life is good.