Ikväll skulle jag åka iväg hemifrån när barnen somnade. E stirrade allvarligt på mig och ville berätta sagan själv.

E: Det var en gång en DUM mamma. Hon åkte bort på kvällen. Då kom en krokodil och ÅT mamman. Slut.

jag: Mm.

E: Märkte du mamma? Hon blir MAT! För hon var dum!

jag: Och åkte bort på kvällen.

E: Ja!

jag: Jag skall åka bort ikväll.

E: Jag vet. Då är du dum.

jag: Mm.

E: Och blir ÄTEN.

jag: Det vore ju synd.

E: Dumma mamma!

jag: Jag vet.

E: Jag har en till saga.

jag: Mhmm.

E: Det var en snäll pappa som inte åkte bort på kvällen och han blev INTE äten. Slut!

jag: En ganska tydlig moral i den sagan.

E: Jag ÄLSKAR min pappa.

jag: Mm.

E: En till saga!

jag: OK.

E: Det var en mamma som blev så snäll och kom hem och sov efter att hon hade varit borta på kvällen. Och då var hon så snäll så hon hämtade GODIS till sin stora tjej och gav henne på morgonen. Imorgon. Godis. Bra saga.

jag: Det känns som att det var en ännu tydligare moral i den sagan.

E: Godis!

jag: Mm.

E: Jag GILLAR pappa. Han är snäll.

jag: Har de speciella kurser för spädbarn där ni lär er att ge föräldrar dåligt samvete?

E: Nej! GODIS!

jag: Nej.

E: Då äter kanske krokodilen dig.

jag: Vi får väl helt enkelt chansa.

E: Hejdå dumma mamma.

jag: Hejdå gumman.

Jag hinner till dörren innan jag blir tillbakaropad.

E: Mamma.

jag: Mm.

E: Det finns inga krokodiler på riktigt.

jag: Vad snäll du är. Då behöver jag inte vara rädd.

E: Jag ÄLSKAR dig.

jag: Och jag älskar dig.

E: Och det finns inga krokodiler.

jag: På riktigt.

E: Men det finns på riktigt en sak.

jag: Mm.

E: GODIS!

jag: Mm.