Sov inne hos de stora barnen inatt. Det är mardrömsdämpande (för dem). Och det bidde nästan inte en enda liten mardröm. Däremot vid halvtretiden, när jag irriterat låg vaken och drog mig till minnes att jag faktiskt inte skulle dricka åtta koppar kaffe på samma dag, så vaknar H, plötsligt. Verkligen plötsligt. Från att ha legat blickstilla och andats väldigt lugnt, spärrar hon plötsligt upp ögonen och tittar på mig med stora blåa ögon.
-Mamma! Var är min gitarr?
-Ehmmm…du har ingen gitarr?
-Jo! Du gav mig ju en! En rosa glittrig elgitarr.
-Åh, H! Det var en dröm (ända sedan melodifestivalen har hon tyckt att jag skall ge henne en rosa glittrig elgitarr. Jag har lovat att tänka på saken). Men en trevlig dröm, mysig va? Nu får du försöka somna om och drömma något annat härligt.
Hon driver iväg in i drömmarnas land igen och jag inser att jag åtminstone på nätterna har en elgitarrsspelande glamrockare här hemma.

På morgonen är det dock en annan dröm som ligger längst fram i minnet. Två minuter över sex (vi låter dem om möjligt inte gå upp före sex) studsar hon in till sin far, hoppar upp i hans säng, ger honom det som hon envisas med att kalla hans mjukisdjur (en sliten katt) och utbrister med en – jag lovar – blick strålande av fundamentalistisk fanatism:
-Pappa! Jag drömde om Jesus inatt!
Hennes ateistiske far ser nog framför sin inre syn att hon haft diverse stora syner eller annat läskigt så han backar lite bland kuddarna innan han får ur sig den relativt neutrala kommentaren (jag vet, eftersom jag känner honom, att hans hjärna håller på att spricka av diverse mer blasfemiska, kraftfulla, cyniska tankar som verkligen slåss om att få bli sagda. Men ens barn är ju ens barn…)
-Vad gjorde han då?
H studsar upp och ner i sängen av förväntan och glädje över att ha en så intressant och exotisk berättelse att delge oss.
-Jesus? Han gjorde det han alltid gör. Han fångade ugglor.