A fortsätter sin ordvitsarkarriär. Vi var på badhuset idag, och hade superskoj i vattnet. Av någon anledning har jag inte åkt och badat med ”bara” honom och E, har tänkt att han behöver de stora barnen att stoja med men oj vad kul vi hade.

Så söt så – det framgår förmodligen inte av bilden men just den där nyansen av grön tycker jag att han passar så oerhört bra i…

De hade fått nya leksaker i lek-och-plask-bassängen och tillsammans med A fantasi så bildade de fonden för en hel förmiddag av äventyrlighet. Det var ingen annan än vi i lek-och-plasken heller så vi hade hur mycket utrymme som helst för fantasi och annat.

Även E fick ta sig ett dopp i bebisbassängen, där A underhöll med allt han kunde hitta.

Sedan var det dags för lunch och det blev i bowlinghallen som också ligger i Sportcentrum som det så anspråkslöst heter i Enköping. Det var där som ordvitsen föddes. Vi betraktade fascinerat alla bowlarna på alla banorna och A betraktade även displayerna med resultat fascinerat, då dessa då och då tecknade en vikingahjälm på olika sätt. Vi diskuterade en kort stund ifall vårt favoritsätt att se vikingahjämen tecknas var utifrån och in eller från vänster till höger, men sedan satt A där och funderade över termen BOWLINGBANA.

Och då kom den, ordvitsen.

-Men mamma, egentligen borde vi gå härifrån.

-???

-Jo, för hör du: BOWLINGBANA. BOV-lingbana – BOV – linbana – det är här alla skurkar åker linbana…

Ja, den var långsökt. Men jag älskar honom för den.

Vilket bara är ett bevis för hur allomfattande moderskärleken är.