Efter en idé av Elsa Beskow. Illustrationer av Elsa Beskow.

Det var en gång en liten liten gumma, som hade en liten liten stuga.

Och en liten liten Toyotabuss, och en liten liten traktor, och en liten liten man, och ett litet litet (pyttelitet) tålamod.

Och hon hade en liten liten lervälling hemma som sade ”kluck, kluck”.

Och en liten liten inneboende röst som sade ”Jag hatar lervälling”.

Och en liten liten lervällingbaserad känsla av att hösten skulle vara för evigt och att julen aldrig skulle komma loss någon gång.

Och en dag så tog den lilla lilla gumman sin lilla lilla man och sin lilla lilla traktor, och gick ut för att dra loss den lilla lilla Toyotabussen ur lervällingen.

Och så satte den lilla lilla mannen startnyckeln i den lilla lilla traktorn.

Men då kom det lilla lilla (pyttelilla) tålamodet in i bilden.

Och först hoppade det lilla lilla pyttelilla tålamodet upp i den lilla lilla gummans hjärna, och sedan hoppade det lilla lilla tålamodet över till den lilla lilla mannens hjärna och sedan hoppade det lilla lilla (ännu mer pyttelilla) tålamodet över i startnyckeln till traktorn – och drog ur all kräm ur batteriet!

Men då kom den lilla lilla inneboende rösten in…

och skrek ”KAN INTE HJULEN KOMMA LOSS NÅGON GÅNG?”

Och julen (och tålamodet) sprang till skogs och kom ALDRIG mer igen.

Men kanske ändå att han kommer till sist… E.B. (Efter Biltraumat)
Julen alltså. Tålamodet har nog blivit så litet, litet, pyttelitet att det är non-existant. 

”Pooh-pooh to the Whos!” he was grinch-ish-ly humming.
”They’re finding out now that no Christmas is coming!”