Lite relaterat till föregående inlägg.

Idag har jag upptäckt vad S i själva verket säger när han leker häst. Han och H for nämligen omkring här som bäst på sina käpphästar.
-Galoppigaloppigalopp, tjöt H, högljudd och nöjd (Varför, åh, varför, går alltid de två adjektiven hand i hand när det gäller ens barn?).
Men S hade hört något annat, så han skrek glatt:
-Haklappi, haklappi, haklapp!