När alla strumpor rullats, och alla tänder borstats, vapenvila efter dagens syskonbråk.

När alla djuren matats och alla bröd har bakats och äkta män har somnat med en bok.

När varje barn har vaggats bort  på moln, och alla väskor packats för imorrn,

och dörrn är låst och motorvärmarsladden på sin plats.

Då är det kanske natt men även gryning. Då dagas moderns drömda gömda värld.

Då sker en verklighetens vridning, och ankar lättas, moderskeppets färd.

Då blir det timmar dyra som rubiner, då hoppas, knoppas, toppas utopier,

då bygges luftslott – mammans drömpalats.

Och ingen dröm för liten och ingen mor för sliten och inga gränser alls för fantasin

Olevda liv att leva, oväntad bön att bedja, oskrivna blad och oförgängligt vin.

Och tanken svävar fritt som blå ballonger och ovan molnen ljuder det av sånger

och allt är enkelt, allt är plötsligt fritt

så ekar genom natten ”Mamma! Vakna!”, och verkligheten snurrar strax tillbaka

och det som förr var färgglatt är nu vitt

och det som förr var mitt har blivit ditt

och blå ballonger krymper hop i lönn, och mammans luftslott bleknar som en dröm

det som nyss var samlat är nu spritt

och nyss var det galopp, nu är det skritt

och ordningen är återställld och morsvisiret återfällt och småbarnsskriket gråter gällt

men det gör ingenting för, svart på vitt,

har dröm och verklighet nu blivit kvitt.