Läser saga för E. Hon är i ”varför”-åldern.

E: Mamma, vad gör grisen?

jag: Säljer korv. Öh… ja. Säljer… korv.

E: Och varför säljer grisen korv?

jag: Eh… öh… för att… för att… det kanske är nötkött i korven!

E: Varför är det nötkött i korven?

jag: Det finns massor av korvar utan fläskkött.

E: Mamma, varför finns det massor av korvar utan fl… vad det nu var?

jag: För att annars kan grisar inte sälja dem. Grisar får inte sälja vilken sorts korv som helst, förstår du.

E: Mamma, varför får grisar inte sälja alla sorters korv?

jag: För att… av… etiska skäl.

E: Mamma, är du inte så smart?

jag: Eh… nu tar vi en annan bild, nu bläddrar vi tycker jag.

 

Och vi bläddrar. Och hittar:

E: Mamma, vad gör grisen?

jag: Grisen… eh… skär… skinka.

E: Varför skär grisen skinka?

jag: För att… det är vegetarisk skinka.

E: Varför är det vegetarisk skinka?

jag: Av etiska skäl.

E: Varför är det etiska skäl?

jag: För att annars är det något betydligt värre än vegetariskt, eventuellt en morbid och missriktad varning mot självskadebeteende som är onödigt brutal och skoningslös.

E: Varför är det… öh…

jag: Varför det är… vadå?

E: Det där du sade om varning och …

jag: Och?

E: Och något annat som jag inte kommer ihåg.

jag: Och du undrar varför det är det?

E: Ja! Varför?

jag: Varför något är något som du inte kommer ihåg?

E: Ja.

jag: Det känns logiskt.

E: Men VARFÖR är det logiskt?

jag: För att jag har äntligen hittat en poäng i allt det här.

E: Varför har du hittat en poäng i allt det här?

jag: För att innan vi påbörjade läsandet av de här fullständigt vidriga kannibalist-orgiastiska barnböckerna hade jag ingen aning om att jag, enbart genom att använda min förmåga att använda och förstå flerstaviga ord och binda dem samman till långa satser, kan kringgå, eller iallafall komplicera, dina varför-frågor.

E: Eh…. varför… (famlar)

jag: (triumfatoriskt) Just därför. (paus medan vi kontemplerar detta)

E: Mamma, varför pratar du så mycket?