Det finns ingen som E, tycker H.

Det finns ingen som H, tycker E.

Systrar, var ordet, sade Bill. Ordet var systrar, säger Bull.

Idag har E visat upp att hon har två små framtänder på gång i nederkäken. Det var självklart H som märkte det. Hon hade lyssnat uppmärksamt när jag har pratat med olika människor om att E ännu inte har några tänder och jag måste också ha pratat om att bebisar ofta gråter extra mycket och är lite ledsna då – för imorse sade hon ”undrar om du håller på att få en tand”, kände efter med en helt obetalbar expertmin och deklarerade sedan för familjen att jodå, det var tänder på gång.

Och det var det!

De har en speciell relation, de här systrarna. Jag gissar på att basen i relationen är ömsesidig kärlek och H:s kompetens. Hon är helt fantastisk med E. Hon kan nästan alltid få henne glad, nästan alltid få henne intresserad, nästan alltid distrahera eller glädja genom ett besvärligt blöjbyte eller en golvstund som E tycker är onödig.

Hon tar fram små trädjur som bor i en träladugård och underhåller med. Hon sjunger och viftar och lägger en filt under syster, över syster, bredvid syster…hon jobbar ohejdat och hon får sin lön: stora lyckliga leenden och skratt.

Hon drömmer ansvarsdrömmar, sådana där man brukar drömma när man skall börja jobba efter semestern och har tappat nycklarna, almanackan, kollen…sådana drömmer hon om E. Att hon sitter längst upp på klätterställningen på skolan med E i famnen, t ex. Jag tycker att det är lite hemskt att hon känner sånt ansvar – det är ju vårat vuxna jobb att ansvara för E, skall H då behöva känna så där? Men jag vet att vi inte tvingar på henne ansvar, så jag utgår från att hon tar det själv, i egenskap av (väldigt van) storasyster. Och då tycker jag också att jag är VÄLDIGT stolt över henne.

Det funkar åt båda hållen också. Ingen kan få H glad ibland, utom E. Ingen kan ge henne en känsla av betydelse, av styrka, av en kram ibland helt enkelt med samma enkla och självklara resultat som E. Ingen kan få H att lämna sängens sköna morgonvärme utom E (vi lägger henne i H:s säng och så väcker hon på sitt eget ovarsamma sätt H genom att dra henne i håret, näsan, ögonlocken – och detta uthärdar H som bemöter även den mildaste och morgonvänligaste väckning med stor ilska, detta uthärdar hon med glädje och förnöjsamhet).

Ja, dessa två systrar är helt fantastiska. Var för sig, förstås – men tillsammans är de rena dynamiten. Vad månde bliva av detta par?

Bilde är från i våras. E är betydligt större nu, och H skulle vara den första att berätta att hon själv är ett helt år äldre.