Åh, mammors berusande känsla av makt. Verkligen. VERKLIGEN.

Så står jag där igen, i kassakön på ICA med fyra barn. Fyra trötta och hungriga barn. Fyra trötta och hungriga barn som hellre skulle göra massor av andra saker än att stå i kassakön på ICA. 

Jag skulle också hellre göra massor av andra saker än att stå i kassakön på ICA.

Och det skulle alla andra i kassakön också. Jag ser det på deras blickar på mina barn.

En sjuåring som puttar en nioåring och en nioåring som knuffar en sjuåring. Knuffande och puttande som övergår i mer direkta handgripligheter. Profaniteter.

En nästan-fyraåring med bestämda åsikter om sin mors brist på generositet när det gäller att köpa en väldigt vacker, väldigt rosa Barbie-tidning.

En tioåring som himlar rätt mycket med ögonen och säger ”Skärp dig!” till de övriga medlemmarna i sin familj. Rätt ofta.

Mina egna försök att styra upp, mäkla fred, avleda uppmärksamhet och avvärja kritik.

Känslan av att mina fyra barn lätt skulle kunna misstas för ungefär femton barn.

Och så mannen framför oss i kön. Han har gått från att titta irriterat på mina barn, till att titta irriterat på mig, till att ytterst utstuderat inte titta på mina barn, till att titta konfunderat på mina barn och nu tittar han lätt paniskt på mina barn.

Sedan sträcker han ut sin arm. Tar ett paket kondomer. Lägger i sin korg.

Jaha. Jaja.

Minsann.

OK.

Sådant som händer.

Och mina barn som bidrar till hans visshet om det kloka i ett sådant inköp genom att några av dem skriker:

-Vad köpte den killen mamma? Vad köpte han? Får vi också köpa sådana? Mamma? Vad köpte han?

Andra kunder som också kastar längtansfulla blickar mot kondomhyllan.

Visst. Jag är som ett levande reklamplakat för RFSU.

Men.

Jag väntar tills han har betalat och håller på att samla ihop sina varor innan jag svarar mina kunskapstörstande barn:

-Vad den farbrorn köpte? Vill ni veta? Jo! PRECIS det där märket på den asken som han köpte är det ju som er pappa sade var så säkert. Fyra gånger sade han det. FYRA GÅNGER.”

Och jag ser mannens blick igen, passerar över mina barn, räknar till – jo, fyra var de. Just fyra. Fyra, minsann. Så hela spektrat av känslor som drar över hans ansikte igen: irritation, konfundering, panik.

O, mammors berusande känslan av makt.

Verkligen.