E: Mamma, du har handlat.
jag: Ja.
E: Men jag fattar inte. Du har handlat. Du har pengar. Du har handlat – men inte handlat godis.
jag: Vi behöver inget godis idag.
E: Varför handlar du och inte handlar godis?
jag: För att… vi inte behöver godis idag.
E: Men du har PENGAR.
jag: Ja.
E: Du är vuxen. Du FÅR köpa godis.
jag: Ja.
E: Men du köper inget godis!
jag: Inte idag.
E: Men varför? Godiset vill bli köpet!
jag: Inte idag.
E: När jag blir en vuxen skall jag köpa godis.
jag: Jaja.
E: Massa godis. Alla dagar.
jag: Mm.
E: För det är bäst att köpa godis.
jag: Ja. Du har varit tämligen tydlig på den punkten.
E: Vuxna är lite dumma när de inte köper godis.
jag: Men det kommer inte du att vara?
E: När jag är vuxen?
jag: Ja.
E: När jag är vuxen är jag ju… vuxen.
jag: Eh… ja.
E: Då kanske jag inte vill ha godis.
jag: Det kan hända.
E: Men det är ju ORÄTTVIST!
jag: Det är liksom en av livets värsta saker det där.
E: Med vuxna?
jag: Med att när man har råd att göra de goda sakerna så är man oftast för smart för att göra dem.
E: Men det är ju DUMT.
jag: Ja.
E: Men varför?
jag: Jag vet inte.
E: Mamma, du måste ge mig alla dina pengar. Snabbt. Innan jag blir vuxen.
jag: Men… jag är ju vuxen. Så jag ger inte dig mina pengar.
E: MEN GODISET!
jag: Ja.
E: Det är ORÄTTVIST.
jag: Ja.
E: Jag gillar inte det.
jag: Det ÄR faktiskt orättvist.
E: Så ger du mig dina pengar då?
jag: Nej.
E: Köper du godis då?
jag: Nej.
E: Men!
jag: Men jag kan köpa glass.
E: Får man det?
jag: Egentligen inte. Men vi gör det ändå.
E: För att… du inte är vuxen?
jag: För att livet är orättvist.
E: Skall vi… fira det?
jag: Mm.