Isbana – och så en ordvits


H var hemma hos sin pojkvän i förra veckan och då kunde de åka skridskor på hans branddamm. Detta har förstås ökat hans attraktion sisådär tjugofalt och idag lyckades det hon bett om sedan dess: en egen skridskobana här hemma…man kan ju tycka att vi har nog med is och att en smart sak att göra med den is man har är att sanda och salta. Men inte här, inte, här uppmuntrar vi is och sedan uppmuntrar vi barnen att leka på den.

H, som känner

a) sin far

b) till att droppen urholkar stenen, icke genom sin kraft utan genom att ständigt falla

visste så väl att hon skulle ta skridskorna hem från skolan i fredags så hon var först ut, förstås. Vi lyckades hitta ett par skridskor till i vråerna och de passade S till A:s stora förtret. Det är väldigt roligt på en isbana, eller så kan man, om man t ex är E, bara sova sig igenom alltihopa i huset. En rolig historia lyckades A hitta på medan storasyskonen for omkring som primadonnor, men den kommer efter bilderna, bara för att spänningen skall stiga lite.

Ok, här har vi dagens ordvits.

-Vet du vad de säger i England när de skall åka skridskor?

-(anar det värsta) ….Nä.

-”Take it easy!” ”IS-i” alltså. Fattar du?

Öh. Ja.