En god vän sitter vid arbetsförmedlingens hemsida och försöker hitta bland alla jobben. Hon frågar vilken kategori jag jobbar inom.

 

Alltså, allvarligt.

Det finns inte ett av de där jobben som jag inte jobbat med personligen de senaste veckorna. I egenskap av mor, alltså.

”Pedagogiskt arbete”, liksom. Sjuans tabell. Has och have. De fyra sädesslagen. Tiokamraterna. Bring it on.
”Bygg och anläggning” Ja. I Lego. Och Duplo. Och faktiskt med påbyggnadsutbildning inom Minecraft.
”Försäljning, inköp, marknadsföring”. Ja, för att om man har köpt jasminris så måste man både sälja in och marknadsföra det. And it better be good. Inga ”fyra av fem filmstjärnor använder…”, inga sociala mediekuppar. Ren och skär marknadsföring, till en målgrupp som älskar ordet ”nej”.

”Kropps- och skönhetsvård.” Kan fläta två helt olika flickors hår samtidigt, med olika sorters flätor. Samtidigt som jag skönhetsvårdar sönernas skolväskor och mina egna skor.
”Sanering och renhållning” – grabbarnas rum. Say. No. More.
*”Militärt arbete” – om ni inte tror mig har ni inte sett mig väcka H på morgnarna.

Jag tittar på listan och tittar på min vän, som tittar på mig som om hon väntar på att jag skall försäga mig.

jag: Det finns bara en av de sakerna jag inte jobbar med.

Vän: Vilken?

jag: Industriell tillverkning.

Vän: Alltså…

jag: … don’t…

Vän: Hur många barn har du?

jag: Fem.

Vän: Det kallar jag för industriell tillverkning.

 

OK. Så… då vet jag vad alla de här åren har varit. Kompetensutveckling. Jag är arbetsförmedlingens dröm. Kan allt, vet allt. Alla typer av jobb: Been there, done that, doing it tomorrow.