Bloggen tenderar ju att ha en julkalender. Bloggen råkar gilla julkalendrar och planerar därför att ha en i år också. Deal with it.

Det har varit lite olika teman, siffror, bokstäver, julsång och julsaga. I år kommer julkalendern att centreras kring citat från mina favoritförfattare -en författare och ett citat för varje dag. 

Inför dagens citat vill jag att ni noterar den värdiga hållning jag uppvisar under hela den här dialogen, hur graciöst jag hanterar situationen- en situation som skulle kunna göra vem som helst lite matt. Men.

M: Jag tycker att det är väldigt fascinerande det här med när du är irriterad på olika saker.

jag: OK.

M: Jag tänker ofta på det när du ser irriterad ut, hur spännande det är.

jag: O. K.

M: Just nu, till exempel. Du kom in i rummet här, du var irriterad. Och nu – rätta mig om jag har fel – nu är du ännu mer irriterad.

jag: Det stämmer.

M: Och det är ju helt fantastiskt. Som sjuksköterska finner jag dig ett intressant exemplar av det mänskliga släktet.

jag: Som representant för det mänskliga släktet finner jag dig enerverande sjuksköterskelig.

M: Nu har din irritation nått rösten också! Intressant! Men det är inte det som är så fängslande med din irritation utan ögonbrynen. Den där bågen de får.

jag. Mm.

M: Det är så ovanligt.

jag: Jaså?

M: Massor med folk runtomkring mig är irriterade nästan varje dag.

jag. Det kommer som en stor överraskning för mig.

M: Och nästan ingen av dem får den där bågen du får.

jag: Wow. Verkligen.

M: Och sedan blir den där bågen liksom rundare och rundare ju mer irriterad du blir.

jag: Mm.

M: Som nu, nu växer den liksom! MEDAN JAG PRATAR!

jag: Jag kan möjligen ana ett visst samband däremellan.

M: Haha, ÄNNU mer! Det här är SÅ coolt!

jag: Älskling.

M: Ja?

jag: Många äkta män skulle vara mer intresserade av att dämpa irritationen hos sin fru än att iaktta den.

M: Eller rent av ÖKA den!

jag: Exakt.

M: Men det är därför det är så bra att du är gift med just mig!

jag: Mm. Fast. Det där blir du tvungen att förklara.

M: Men älskling! Det är ju för att jag älskar dig även när du är irriterad.

jag: Eller kanske ännu mera då.

M: Eller kanske ännu mer – nej! Men jag älskar dig precis som du är.

jag: Runda ögonbryn och allt.

M: Så när du är irriterande eller glad, du är alltid fascinerande för mig.

jag: Fast lite roligare när jag är irriterad.

M: Men det är bara för att –

jag: Ja?

M: Jag kommer inte på hur jag skall fortsätta den meningen.

jag: Tja, det beror på vilket resultat du vill åstadkomma.

M: Jag VILL svara att jag vill åstadkomma att du blir glad.

jag: Men?

M: Men då får jag ju inte se dina ögonbryn rundas sådär.

jag: Så att…

M: Så att jag känner mig väldigt förvirrad just nu.

jag: Haha, du ser väldigt rolig ut när du är förvirrad!

M: Hm?

jag: Du får liksom en liten rynka uppe vid… vänta nu.

M: Hm.

jag: Vad skall vi dra för slutsats av det här?

M: Att det är tur att vi har varandra?

jag: Någon att irritera, någon att förvirra?

M: Vad mer kan man begära?

 

And indeed. Vad mer kan man begära?

Som Agatha Christie plägar säga:

”An archaeologist is the best husband a woman can have. The older she gets the more interested he is in her.”