Idag fick det vara nog. Nu har vi blivit friska efter nästan två veckors sjukdom och alla är tillbaka i sina vanliga gängor igen. Plötsligt insåg jag hur långhåriga vi är här hemma…så efter skolan idag bar vi iväg till Gränby Centrum och klippte de tre största. Så här fina var de i var sin frisörstol, storögda och medvetna om sin egen betydelse…

A berättade själv för frisören hur han ville ha håret. ”Det skall se ut som min bästa kompis E:s hår,” sade han. Frisören frågade hur han hade håret då. ”Jaaaa…man kan se hans öron iallafall” var A:s kommentar. Så då fick det bli synliga öron även på A.

S ville inte berätta själv för frisören, för han blev lite blyg. Istället fick jag berätta detaljerna och det var inte så lätt, för S ville bli klippt för att se ut exakt som sin kompis O. Efter lite viskande fram och tillbaka kom vi fram till att kort, men inte alltför kort, LITE hår över öronen och med lite längd fast en kort killfrisyr skulle bli bra.

H hade som vanligt inga problem att berätta exakt hur hon ville ha det, så frisören fick detaljerade instruktioner och dessutom fick H och hon bra kontakt. De pratade tjejgrejer och långt hår så det stod härliga till och frisören hade också mycket vackert långt blont hår precis som H.

Det var så spännande att fara runt bland alla frisörstolarna – vi utgjorde hälften av kunderna på frisersalongen – så E och jag var i toppform. E tyckte det var mycket spännande med syskonen i frisörstolar och också att det var en väldigt fin bebis i många av speglarna på salongen.

 

Och så blev det så här: A först…

Ja, det var kul att bli klippt, det kunde han inte förneka. Han log nästan oavbrutet. Han var så koncentrerad att han inte ens hörde när jag pratade med honom…

men jag lyckades iallafall förmedla att det var snyggt med kort i nacken ”men det kan du förstås inte se” kom jag på. ”Joho!” triumferade A. ”För jag tittar i spegeln och det är inget hår HÄR!” (pekade under öronen)

S var också väldigt fascinerad av själva klipproceduren och håret som föll ner på golvet. ”Det är borta nu, man kan inte sätta tillbaka det, ser du, E” förklarade han för lillasyster och eventuellt också för sig själv. Han längtar till skolan imorgon då han hoppas att ingen skall känna igen honom….

Vi får väl se. Känna igen honom gör de nog. Men det är iallafall stor skillnad, man ser ansiktet mycket bättre nu…

H övervakade arbetet med förmannalikt allvar och visste exakt vad hon ville. Men hon blev väldigt väldigt glad när frisören kom på att hon kunde göra några stora prinsesslockar med plattången…såhär:

och så här:

H och S blev klara först och poserade villigt:

när A blev klar fick jag en bild av alla tre i soffan:

och sedan blev det Burger King.

A gillar bara ”naturella” burgare, utan gojs. Kött och ost, det är allt.

H älskar sugrör.

S vill visa upp sig i profil så att smileysarna syns i håret. Rosa smileysar naturligtvis.

För kort hår för att bli klippt. Men väldigt söt iallafall, eller hur?

Och så fick jag alla de tre nyklippta på ett till kort tillsammans: