Idag har det hänt något som S har längtat efter sedan höstterminen började i höstas. Han har fått med sig RANDIS hem.

Randis är en liten lustig docka, eller kanske snarare ett litet lustigt gosedjur,  sydd som en sjöhäst ungefär i ett fint randigt plyschmysigt tyg. Alla barnen i förskoleklassen får ta med Randis hem varsin helg. Sedan skriver barnen och föräldrarna i en liten bok vad Randis har fått vara med om i hemmet hos dem han varit hos oss och sedan läses boken upp i skolan.

En fantastisk pedagogisk idé och också en stolt dag i varje dags liv när barnens namns lott dras och de får den stora äran att ha hem Randis.

Vecka efter vecka har det varit andra barn, som inte varit S, som fått sina namn upplästa och som stolta har fått kånka hem Randis ryggsäck och bok. Vecka efter vecka har han varit besviken, ledsen, i olika grad förstås, och svartsjuk.

Men idag skedde undret. När en lapp drogs ur den hemliga påsen och fröknarna gjorde streck på tavlan, ett streck för varje bokstav i namnet på Randis lyckliga helgvärd, så var det exakt FEM streck. Och det började på S.

Ikväll har S noggrannt bäddat åt Randis i en vacker låda och dessutom givit honom nattsällskap av allra högsta klass: Buzz Lightyear.

Man kan se randiga Randis sticka upp under tvättlapparna som S bäddat med och Buzz Lightyear som vilar i S:s ena hand.

Då ville förstås A omedelbart bädda åt sina små minigosedjur Råttis och Elefantis också, så han har också en låda bredvid sin säng.

S berättade att det pirrade i magen av glädje.

Det är klart.

Hela helgen blev lyckad, redan på torsdag eftermiddag.

Ett väldigt efterlängtat besök har dykt upp och skall stanna hela helgen.